Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 1 April 1902 - Musikpressen - Litteratur - Dödsfall inom musik- och operavärlden 1901 - Följetong: Ett stilla konstnärslif, af Elise Polko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På svenskt förlag har utkommit
Herman: London-Minne, vals. Pr. 1 kr.
För dem som icke känna till de
ofvan nämnda italienska komponisterna
må följande meddelas. Antonio
Scon-trino är född 1851 och har gjort sig
känd som opera-komponist. Han har
därjämte komponerat en »Sinfonia
marinesca», virtuosstycken för
kontrabas, m. m.
Giuseppe Martucci, f. 1856, är en
betydande tonsättare, och
konservato-riedirektor i Bologna. Han har
skrif-vit en symfoni och en pianokonsert
(B-moll), kammarmusik, pianostycken
m. m.
Enrico Bossi hör likaledes till
nutida Italiens mera bekanta
komponister. Han är född 1861, lärare i teori
och orgel vid konservatoriet i Neapel.
Han fick år 1898 en sin opera »Il
cieco» uppförd i Bologna, har för
öf-rigt skrifvit orgel- och pianosaker samt
en skola för det moderna orgelspelet.
Af opustalet på hans ofvan nämnda
stycken ser man att han varit ganska
produktiv.
Gius. Frugatta är ett namn, som
hittills varit oss obekant.
Scontrinos > Bozzetti» ( = skisser) äro
små originella och intressanta
tonmålningar med pikanta harmonier, som
dock äro nog djärfva i sista stycket,
där t. ex. ackord af d, ess, fess samt
h, c, dess förekomma. Styckena ha
namn på italienska, tyska, engelska
och franska och kallas — med
användande af tyska titlarna —: n:r 1
Bangigkeit, 2 Zufrieden, 11 Auf dem Lande
4 Auf dem Meere, 5 In der Kaserne,
6 In der Kirche, 7 Scherzo, 8 Die
Quelle, 9 Beim Abendgebet, 10 Nachts,
11 Bei Sonnenuntergang, 12 Bei
Tagesanbruch.
Martuccis stycken benämnas: 1
Pre-ludio, 2 Canzonetta, 3 Saltarello. De
äro ej så lätta och innehålla mera
originellt konstig än anslående musik.
Däremot äro Bossis »Miniatures», i
lik et med andra dennes af oss förr
ar nälda pianosaker, lätta och särdeles
intagande karaktärstycken med
följande namn: 1 Bluette, 2 Chitarrata,
3 Nuit étoilé, 4 Romance, 5 Ländler,
6 Sur les vagues, 7 Consolation, 8
Danse exotique.
Behagliga och ej svåra äro
Frugat-tas »Cinq Moreaux»: 1 Barcarola. 2
Valse. 3 Melodia, 4 Seherzino, 5
Tarantella.
Valsen af Herman (II. V. E.
Svensson, Gbg) innehåller vackra, om än
icke originella, melodier och är en
god dansmusik. »London-minnet» tycks
röra sig om en roddtäflan att döma
efter vignetten.
Litteratur,
På Breitkopf & Härtels förlag,
Leipzig, har utkommit:
Zeitschrift- der Internationalen
Musikgesell-schaß .billig. 111. Heft. 5 Febr. 1902, Heft.
6. März 1902.
Af dessa haften innehåller det 5:te:
Edgar Istel (München): Herman Goetz;
F. G. Jansen (Hannover): Miss Anna
Robena Laidlow; Charles Maclean
(London): Flosculi Diurnorum; Maurice
Chassang (Paris): Le Théåire et les
Concerts ä Paris; — 6:te H.:
Herbert Thompson: (Leeds): Choral
Sin-ging in the West Riding of
Yorks-hire; Friedrich Spiro (Rom): Die
Meistersinger in Rom; F. Suarez Bravo
(Barcelona): La musique å Barcelona.
Båda häftena innehålla vidare:
Musik-Aufführungen, Vorlesungen über
Musik etc. (se Sv. M. T. n:r 1).
y
––-*––-
Dödsfall
inom musik- och operavärlden 1901.
Audran, Edmond, ansedd fransk
operettkomponist, f. 11 april 1842 i
Lyon, f 1" aug. i Paris.
Barbier, Paul, Jules, fransk
teaterförfattare och operalibrettist, f. 8 tnars
1822 i Paris, f därstädes 17 jan.
Benoit, Peter Leonard Leopold,
ansedd komponist och musikskriftställare,
f. 17 aug. 1834 i Harlebeke
(West-Flandern), t 8 mårs i Antwerpen.
Bernsdorf, Edvard, pianist,
musikkritiker under många år i »Signale
für die musikalische Welt», f. 25 mars
1825 i Dessau, f 27 juni i Leipzig.
Bernsdorf har komponerat omkring
40 verk: sonater för piano och
vio-loncell, pianosaker och sånger.
Borghi-Mamo, Adelaide, fordom firad
operasångerska (altist), född (Borghi)
1829 i Bologna, f därstädes i aug.
Hon blef 1842 gift med en hr Mamo.
Efter stora triumfer i Italien, i Wien
och Paris (1K53—1859) återvände hon
till hemlandet och stannade där.
Carmanne, Sebastian, förr
renom-merad barytonist och sångprofessor, f.
i Liege 1824, t därstädes i mars.
Chrysander, Friedrich,
musikhisto-riker, särskildt bekant som
Händelbiograf, f. 8 juli 1826 i Lübtheen
(Mecklenburg), f 3 sept. i Bergedorf
n. Hamburg.
Gille, Philippe, fransk journalist
och operalibrettist, t 19 mars i Paris,
70 år.
Gunkel, Adolf, violinist och
komponist, f. i Dresden 1866, t genom
mord 20 mars.
Gurlitt, Cornelius, professor, bekant
musikpedagog, f. 10 febr. 1820 i
Altona, t därstädes 17 juni.
Götze, Emil, bekant hjältetenor, k.
preussisk kammarsångare, f. 19 juli
1856 i Leipzig, f 27 sept. i
Char-lottenburg (Berlin), där han bott sedan
1891. Götze gästade Stockholm
soperan 1895 (se Sv. Musiktidningen 1895
n:o 8).
Hallström, Ivar Kristian, ansedd
svensk sång- och operakomponist,
pianist, f. 5 juni 1826 i Stockholm, f
därstädes 11 april.
Heinze, Sara, f. Magnus,
framstående pianist, f. 1839 i Stockholm, t
27 okt. i Dresden, senast bosatt där
från 1890; förut boende i Hamburg
och dessförinnan i Dresden.
Håkanson, Hjalmar Emanuel, f. d.
operasångare, musikdirektör och kantor
i St. Jakobs kyrka (Sthlm), f. 30 sept.
1844 i Öregrund, f i Stockholm 3 juli.
Jaime, Adolphe, dramatisk
författare, operalibrettist, t i början af året,
67 år. (Forts.)
––-^––-
FÖLJETONG.
Ett stilla konstnärslif.
Af Elise Polko.
Hvem har icke hört talas eller läst
om den utmärkta konstskola, som
hertig Karl af Würtemberg i senare
hälften af adertonde århundradet
upprättade å Solitude, i granskapet af sitt
förtjusande residens Stuttgart. De mest
firade namn utbredde denna anstalts
rykte kring hela världen och långt
efter deras tid: namn, vid hvilkas
klang ännu i dag många hjärtan klappa
fortare. Men äfven mindre glänsande
företeelser utgingo därifrån, på sätt
och vis liknade dessa mildt skimrande
stjärnor, hvilka vi älska, då vår själ
är full af stilla svårmod och längtan,
men hvilka vi blott alltför hastigt
glömma i den solklara, glada dagens
buller.
Med en sådan stilla stjärna vilja
vi nu sysselsätta oss; hon lyser redan
sedan länge emot oss från en annan
värld; människorna hafva en gång
mycket beundrat och älskat henne, nu
hör hon till de glömda! Det är
något obeskrifligt sorgligt med världens
hågkomst!
Den 15 september år 1782 satten
ung, spenslig man i ett af dessa små
rum i konstakadamien, som voro
musikeleverna anvisade för deras enskilda
öfningar. Han höll en violoncell
emellan sina knän, på hvilken han
nedblickade med att slags ömhet. Det
var Johan Rudolf Zumsteeg, en af
anstaltens utmärktaste elever, såväl
genom talang som flit och personlig
älskvärdhet, samt en violoncellsoelare
af första rangen. Hans fader, en af
hertigens kammartjänare, hade genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
