Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 1 Maj 1902 - W. A. Mozarts stora messa i C moll, dess uppkomst och öde - Om kinesernas musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tus» och »Benedictus» fullkomligt
färdiga, »Credo», endast delvis, af
»Ag-nus» ingenting ännu komponeradt.
Den 25 aug. samma år egde första
och enda uppförandet rum och detta i
St. Peterskyrkan i Salzburg, icke i
Wien, såsom felaktigt uppgifves i
företalet till Andres klaverutdrag. Det
är ej antagligt att Mozart vid ett så
högtidligt tillfälle åtnöjde sig med
uppförandet af ett fragment; sannolikt
skall han, efter livad äfven O. Jahn
anser, ha kompletterat det som
fattades med stycken ur äldre messor.
(Han hade skrifvit sexton sådana).
Hvilka stycken dessa kunna ha varit,
kan ej, trots stora bemödanden,
utforskas. Nissens påstående, att Mozart
haft messan i Salzburg
färdigkompo-nerad, är bevisligen ett misstag.
Återkommen till Wien fick Mozart
fullt upp att göra med lektioner och
kompositioner af de mest olika slag
för hans talrika akademier. I början
af 1785 inträffade en händelse som
för detta verk blef ganska
betydelsefullt. Uppfordrad att på några veckor
skrifva ett italienskt oratorium hvilket
under fastan skulle uppföras på
Burg-teatern i Wien för välgörande
ändamål, åtog sig Mozart detta. Ur stånd
att på så kort tid nykomponera ett
’ så omfångsrikt verk tillgrep han sin
messa och använde större hälften
där-af för oratoriet. En italiensk
kantat-text, hur den nu blef, tillsattes, två
nya arior tillkomponerades jämte en
trestämmig kadens till slutfugan i
»Gloria», och så blef
tillfällighetsora-toriet »Davidde penitente» färdigt, den
13 och 17 mars 1785 uppfördt och
sedan offentliggjordt. Messan däremot
var i och med detta begrafven. De
färdiga »Sanctus» och »Benedictus»,
hvilka ej kommo till användning,
likasom de båda ofullbordade satserna i
»Credo» hemföllo åt glömskan. Det
blef ve en vinst för den musikaliska
världen och en akt af rättvisa om de
herrliga satserna i messan, fria från
fångenskapen i »Davidda penitente»,
kunde väckas till nytt lif. Att de,
uppryckta ur den mark, hvari de voro
rotfasta, måste med det nya föga
passande textunderlaget i »Davidde
penitente» beröfvas sin rätta betydelse,
sitt eget individuella lif, det beliöfver
väl knappast intygas och bevisas.
Mozart har ej i något af sina verk,
»Requiem» undantaget uppnått, och
än mindre öfverträffat det upphöjda
allvar och den djupt religiösa
stämning, som genomgår hans C moll-messa.
Den nästan alltigenom stränga stilen,
användandet af 5- och 8-stämmiga
korsatser, den breda anläggningen af
de särskilda styckena liksom
behandlingen af orkestern ställer detta verk
himmelshögt öfver alla hans tidigare
arbeten af detta slag och äfven i
tekniskt hänseende nära de stora
mes-sorna af Joh. Seb. Bach och
Beethoven.
Önskan att återskänka detta verk
sin ursprungliga betydelse är sålunda
lätt förklarlig. Härtill fordrades att
återinsätta originaltexten och ge det
hela karaktären af en fullständig messa.
Man kunde då förfara så som förut
skett med kompletterandet af
»Requiem», och efter denna plan gick
Aloys Schmitt till verket att restaurera
messan. Det instrumentala
utarbetandet af de efterlämnade satserna
verkställdes af honom enligt fullständiga
utkast därtill af Mozart själf; de
felande delarne i messan ersattes genom
andra kompositioner af Mozart, och
till »Agnus dei» begagnades såsom
det skett i »Requiem»,
begynnelsestycket »Kyrie». Därmed har uppstått
partituret till en fullständig messa,
som upptager ungefär halfannan
timmes tid för utförandet och som
oak-tadt ofvannämnda rekonstruering
ingalunda saknar den enhetlighet, som
är grundväsentlig för hvarje
konstverk.
Sålunda fullbordadt utfördes Mozarts
C moll-messa första gången vid
påsktiden d. 3 och 5 april förra året i
Dresden af Mozartföreningen och
Röm-hildska kyrkokören under Aloys Schmitts
direktion och gjorde, såsom det heter,
»med sin himmelska skönhet och sin
strålande storhet» ett öfverväldigande
intryck bland åhörarne.
Utförandet var också förträffligt och
särskildt utmärkte sig därvid fru
Schmitt-Csånyi i sopranpartict, som
har ett omfång af två oktaver. De
särskilda delarne af messan har dock,
efter en bedömares åsikt, olika värde.
Det präktiga »Gratias» det gripande
»Qui tollis» jämte en del annat i
messan säges stå fullkomligt på
»Requiems» höjd; af delarne från Mozarte
äldre messor är det egentligen blott
»Crucifixus» som är af framstående
betydelse.
För återeröfringen af en så betydande
Mozartskapelse står emellertid
musikvärlden i stor tacksamhetsskuld till
Aloys Schmitt, och äfven vi ha skäl
att nu tacka Filharmoniska sällskapet,
som så snart efter detta verks
återuppväckande låter oss få känna och
njuta af detsamma.
Om kinesernas musik.
Under forntiden lär ha funnits i
»Midtens rike» musik af betydligt
bättre slag än nu. Detta påstå
kineserna alldeles bestämdt. Efter deras
uppgift har kejsar Fusi omkring år
2850 f. Kristus sammanfattat den första
harmoniläran, hvilken sedan utbildades
till, såsom det påstås, hög grad af
fullkomlighet. Men under kejsar
Tsint-schis regering, 220 till 204 f. Kristus,
råkade konsten ut för en stor olycka.
Tsintschi var en energisk, dådkraftig
man. Han skulle kunna kallas för
Kinas Napoleon, emedan han gjorde
stora eröfringståg och bragte fasthet
i rikets inre förhållanden. Dessutom
är hans namn förknippadt med ett af
de väldigaste verk, som af
människohänder utförts; det var han som lät
uppföra den hufvudsakliga delen af
den stora muren. Trots detta
för-dömes han af hvarje literärt och bildad
kines. Han fick nämligen det
underliga infallet att befalla förbränningen
af samtliga klassiska och historiska
böcker, för att allt som fanns före hans
regeringstid för alltid skulle bli
förgätet och han själf framstå såsom en
lysande stjerna vid inträdet af en ny
period af Kinas historia. Med stor
stränghet öfvervakade kejsaren att
denna befallning noggrant utfördes.
Öfverallt måste de kära klassikerna
offras åt lågorna. Men några väl
gömda exemplar bevarades likväl;
dessutom synes Tsintschi icke ha tänkt
på att med kinesernas förträffliga minne
det ej var svårt att pä nytt uppskrifva
innehållet i alla klassikerna, helst som
det alltid bland kineserna funnits
lite-rata män som kunde en stor del af
dem utantill. Bättre framgång hade
kejsaren med böckerna om musik,
hvilka äfven utrotades. Denna förlust
har sedan aldrig kunnat ersättas. De
tvänne mest betydande kejsarne af
den nuvarande dynastien, Kanghi och
Kienlung, gjorde sig under I7:de och
18:de århundradena all möda att åter
taga reda på den förlorade
harmoniläran för att ånyo bringa den
kinesiska musiken på den höjd, som den
intog för mer än tvåtusen år sedan,
men alla deras ansträngningar voro
förgäfvos. Den moderna kinesiska
musiken ledes tillbaka till
Tangdyna-stiens tid, hvilken kom till väldet år
620 efter vår tidräkning. Ungefär
vid samma tid, 9:de och 10:de
århundradet, inträffar den kinesiska
diktkonstens blomstring. I vår tid är
det en löjlighet då det stora flertalet
af Kinas litterära män inbilla sig, att
den lilla civilisation som barbarerna
utanför deras egna gränser besitta ej
på långt när kan jämföras med den
i Midtens rike; men under
Tangdynastien var detta anspråk ej oberättigadt,
ty då var Kina i många hänseenden
ett af jordens mest civiliserade land.
Man skiljer mellan rituell och
vanlig instrumentalmusik. Den rituella
skall för europeiska öron vara
drägligare än den man får höra på gatorna
och på teatrarna. Men det är väl ej
många vesterliindingar som komma i
tillfälle att höra denna kinesernas
musik, ty den brukas endast när
kejsaren eller någon af honom förordnad
ställföreträdare beder i något tempel,
helgadt åt himlen och jorden, solen
och månen, åt de kejserliga förfäderna
eller Kon-fu-tse. Då härvid inga
främlingar få vara närvarande, så
kunna de endast få reda på den, ifall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
