Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 16 Jan. 1903 - Operakorrespondens från Tyskland, af Anteros - Följetong: Ett besök hos Anton Rubinstein, af Herm. Ritter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 12 SVENSK MUSIKTIDNING.
Så mycket mera intressant var
bekantskapen med Massenets tillsammans
med »Das Glockenspiel» uppförda »La
Navarraiset, här kallad »Mädchen von
Navarra». Denna redan i Stockholm
välkända enaktare var, märkvärdigt
nog, det första i Berlin
representerade verk af den produktive franske
komponisten. I titelpartiet gastorade
med stor framgång mane de Nuovina
från »Opéra Comique» i Paris, lika
utmärkt både i fråga om sångkonst
och dramatisk framställning, men
lyckades däremot icke slå an såsom
Margarethe i Gounods »Faust», måhända
beroende på att förevarande opera, i
likhet med densammes efter längre tids
hvila i »Opernhaus ånyo gifna »Romeo
och Julia, , i Tyskland ej tyckes åtnjuta
några vidare sympatier.* Efter den
parisiska primadonnan har frk.
Plaichin-ger fått tolka La Navarraise >, hvilken
svåra uppgift hon med sin sällsynt
sköna modulationsrika stämma löst på ett
i sanning glänsande sätt; med
hänsyn till dess detaljer utarbetade hon,
särskildt i vansinnighetsscenen, rollen
till och med fullständigare än sin
före-träderska, som just i och genom denna
vunnit sin celebritet. Om den unga
nyförvärfvade tenoren Jörn hos sin
Araquil inlade något mera
krigarekynne, framför allt i sista akten, skulle
intrycket af hans prestation blifva
ännu fördelaktigare, än nu var fallet.
Hr Bachmanns general är förträfflig
både beträffande hållning och
röstbehandling.
Förevarande repris, jämte
Bizetscharmanta »Djamileh , hvilken ej spelad
på de senaste tio åren, nu verkade
synnerligen anslående tack vare i
främsta rummet en utmärkt
solistbesättning — frk. Rothauser i titelrollen,
hrr Philipp-Hurun och
AWte-Splen-diano samt, icke minst, frk. Ubanska
såsom danserskan — och en utsökt
virtuosmessig tolkning af det
fordrande orkesterpartiet, bildade en högst
fängslande fransk opera-afton, hvilken
utfylldes af Saint-Saens’ likaledes i
höstas f. f. g. uppförda balett »Javotte»,
med en mindre lyckad handling, men
så mycket mer intagande, originell
och smakfull musik, för att ej tala
om det briljanta koreografiska
åter-gifvandet.
Slutligen har »Opernhaus», nästan
ett helt år efter denna »sångdikts» allra
första framträdande på hofteatern i
Dresden, med sin repertoar
införlif-vat sin egen kapellmästare Richard
* Af iifriga gäster» därstädes under
säsongens förra hälft må anföras d:r Otio
Briese-meitler, hvilken allenast i sin jämväl vid de
senaste Bayreuth-festspelen utförda glansroll,
Boge, rönte udeladt erkännande, samt den
unge i alla afseenden synnerligen framstående
barytonisten Theodor Bertram såsom Flygande
Holländaren och Don Juan; i »Theater des
W estens» den här högst populäre Francesco
d’Andrade, förutom i det sistnämnda partiet
äfven såsom Figaro i Mozarts och Kossinis
operor.
Sfrauss’ Feuersnoth . Jämväl i Ber-
lin har det betydande arbetet rönt
stort erkännande, och äfven om dess
framställning i Sachsens Imfvudstad
delvis var öfverlägsen, — särskildt
åstadkom Scheidemantel * därstädes i
det manliga hufvudpartiet en vida
kraftfullare och mera afrundad skapelse
än hr Berger, hvarjämte härvarande
primadonna, den musikaliskt så rikt
begåfvade frk. Desfinn, alltjämt är
mindre lycklig i dramatiskt
hänseende —, så gjorde likväl det hela,
mästerligt instuderadt och dirigeradt
af tonsättaren själf, här ännu större
verkan.
På operettens område må allenast
i förbigående omnämnas
Apollo-teaterns senaste triumf, det japanska»
utstyrselstycket Nakiris Hochzeit , med
musik af denna boulevard-scens
stående komponist, Paul Linclce, och en
däri inlagd elektrisk balett såsom
speciell dragningskraft, samt Metropol- och
Central-teaterns höstnyheter, » Madame
Sherry och »Die zwölf Frauen
Ja-phets , fria bearbetningar efter
Or-doneaus och Rogers resp. franska
original, hvilka samtliga haft stor succes.
Sin tyska séjour afslutade
undertecknad med två märkliga
föreställningar å Münchens nationalteater. I
likhet med Berlins och Frankfurt am
Main/.’ Opernhaus», i det förra för
400:de gången, uppförde densamma
enligt häfdvunnen, pietetsfull plägsed
å mästarens födelsedag d. 17
december Beethovens »Fidelio» på ett dess
traditioner i allo värdigt sätt, i
synnerhet med hänsyn till att de båda
förnämsta tenorerna för tillfället voro
urståndsatta att sjunga Florestan, och
Jacquinos ordinarie framställare i sista
stund sjukrapporterats,hvarföre
ensångare från Nürnbergs Stadttheater»
utan föregående repetition måste fylla
den senares plats. Framför allt hade
Leonora och Marcellina i frk. Berta
Morena och fru Hermine Bosetti
ypperliga representanter, ja den förras
tolkning af sin från alla synpunkter
så kräfvande uppgift nådde idealet så
nära som möjligt. Likaledes kör och
orkester under så kompetent
anförande som Hermann Zumpes;
speciellt gick med vederbörlig glans den
stora C-dur-uvertyren, med rätta
förlagd till efter operans slut såsom en
sammanfattande resumé * af denna den
äktenskapliga trohetens mest härliga
* Carl Scheidemantel (f. 1859) en annan af
Tysklands mest talangfulle barytonsångare, lär
jämväl med den öfverdådiga figur, han här
kreerade af polisministern Scarpia, i
väsentlig män bidragit till den lysande framgång,
sistnämnda »par preférénce» lifaktiga och
konstnärligt skötta teater för något öfver två
månader sedan vann genom att på den tyska
scenen introducera ruccinis »Tosen». — Själf
hade undertecknad denna gång endast tillfälle
att därstädes öfvervara en representation af
Sullivans komiska opera »Mikadon , med flera
af förevarande teaters bästa lyriska förmågor;
äfven här excellerade samme barytonist i
titelrollen.
apoteos. Återgifvandet af Bizets
Carmen , hvarest bland solisternaföröfrigt
d:r Raoul IValter bör framhållas för sin
utomordentligt lyckade Don José, hade
särskildt intresse emedan titelpartiet
uppbars af vår landsmaninna, frk. Olive
Fremstad. Oaktadt hon ej äger något
vidare betydande röstorgan, är
hennes framställning af rollen så alltigenom
intelligent och fängslande, att
densamma på Tysklands operascener f. n.
knappast torde vara öfverträffad.
An teros. ,
W
FÖLJETONG.
Ett besök hos Anton
Rubinstein.
Af Henu. Ritter.*
Från Rheinlandet kom jag i maj
1877 till Petersburg, där dåvarande
direktören för kejs.
musikkonservatoriet Charles Davidow, den berömde
violincellisten, visade stort intresse
för min »viola alta» och bestämde
mig för att besöka Rubinstein. En
vacker sommardag begaf jag mig
sålunda till Peterhof, det ryska
Versailles, för att göra mästaren ett besök.
Rubinstein, som då led af en
ögonsjukdom, mottog mig med dyster blick
och var vid dåligt humör. Mitt besök
tycktes vara honom likgiltigt och min
sträfvan att förbättra tonen i altviolen
väckte ingen sympati hos honom. Den
för mig pinsamma belägenheten nådde
sin höjdpunkt då jag anmodade
Ru-binstein att höra min viola alta.
Förtretad utropade han:
Beliöfs inte! Alten är bra för mig j
sådan den är; jag är belåten med den
och tycker om det sätt, hvarpå
Schumann behandlat den!»
Detta sade den man, som skrifvit
det största och mest betydande verk
altviol-litteraturen har att uppvisa,
sonaten op. 49.
Jag kände mig förskräckligt illa till
mods. Å ena sidan kände jag en
gränslös beundran för denne man, som
satt framför mig brummande och med
förnärmande brist på vänlighet och
deltagande, å andra sidan kände jag
mig som ett slags dummerjöns.
Emellertid gjorde jag ett snart slut på min
bedröfliga ställning i det jag bockade
mig till afsked och ganska modstulen
for tillbaka till Petersburg.
Davidow var utom sig då jag
berättade för honom mitt misslyckade
besök hos Rubinstein; han
uppmuntrade mig emellertid att göra mästaren
* Prof. Herman Ritter, i. 1849 i
Wiesbaden, lärare vid k. musikskolan i Wiirzburg,
liar gjort sig bekant för införandet af en
ny större altviol, »viola alta» med rikare och
klarare ton, och har för öfrigt författat
niu-sikhistoriska och -teoretiska verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
