Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 18 Maj 1903 - Wilhelm Peterson-Berger (med porträtt) - Ran, dramatisk dikt med musik af Wilh. Peterson-Berger. Textinnehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den unge musikern till sin hemort,
Umeå, och var där verksam som
musiklärare vid ett par skolor samt
ledare af stadens musiksällskap. På
våren 1892 erhöll lian kallelse att
öf-vertaga en lärarebefattning vid
Dresdener Musikschule, jämte
konservatoriet stadens största musikläroverk,
och tillträdde denna befattning om
hösten samma år. Arbetet här blef
dock till slut ansträngande och, såsom
han själf säger, förslöande, hvarför
han vid påsktiden 1894 begaf sig åter
till hemlandet, hvarefter han slog sig
ned i Stockholm, verkande där som
musiklärare från hösten 1895. Vid
nyåret 1899 blef han musikrecensent
i Dagens Nyheter. Då han där först
framträdde (länge under märket —t—
sedan med initialerna P. B.) fann man
genast att det stod en sakkunnig
musiker bakom ordet och att denne var
såsom han själf bekänner sig vara
- liflig och kamplysten. För Richard
Wagner och hans verk blef han
hälen entusiastisk förkämpe, men det är
icke utan att han med detta ideal för
ögonen väl mycket underskattat
förtjänsterna hos andra komponister och
deras verk, särskildt de franska.
Na-tionel svensk musik omhuldar han
varmt och visar det ock ofta
praktiskt i sin tonsättning. Den
gantmal-klassiska musiken respekterar han
ock, och Beethoven står vid sidan af
Wagner såsom hans ideal. I sin
kritik har han visat sig som en
»Chevalier sans peur»; om det ej äfven kan
sägas »sans reproche», så beror det
på en stridslust, som sätter all
hänsyn å sido. Att det sker bona fide,
af sanningskärlek och utan afsikt att
såra, det kan man dock lita på. Hans
rika fantasi gör hans stil pikant; han
är ju också poet, diktare, såsom han
visat i texterna till sina sceniska verk
och sånger, men ofta nog med en
viss »Überschwänglichkeit» i uttrycken.
Betydande förmåga i främsta rummet
som musiker, men äfven som
skriftställare, måste man tillerkänna
Peter-son-Berger.
Vi gå nu att lämna en förteckning
öfver Peterson-Bergers kompositioner.
De första som utkommo voro, efter
hvad vi nu kunna finna, ett par
pianostycken: Valzerino och Canzonctta,
Fyra visor i folkton och Osmans sång
(ord af Holger Drachmann) samt
Jämt-landsminnen, 2 fjällsånger, »Locklåt»
och »Fjällvandring», dessa från 1893.
Redan 1887 var dock en Sonat för
violin och piano komponerad. Till
hans äldre kompositioner höra ock
Tre sånger med opustalet 3; Till
majdag», »Jeg sadled min hest en
morgenstund» och »Irmeline Rose»,
hvilken sistnämnda sång blifvit
mycket populär. Af fierstämmig sång,
för manskvartett, har Sällskapet för
svenska kvartettsångens befrämjande
i sitt årshäfte för 1894 en Hmarvisa
af honom och året därpå en med 2:a
priset belönad sång-cykel, En
fjällfärd (op. (i), tillägnad svenska
turistföreningen och innehållande 8
nummer: Prolog, Vandringssång, På
fjället i sol, Pä fjället i rägn, Humoresk,
Serenad, Afsked, Epilog, af hvilka »På
fjället i sol» är särdeles lyckad och
ofta sjungen. I sammanhang härmed
må nämnas hans Fyrstämmiga
sånger för mansröster: 1. Balder är
fallen, 2. Vildrosor, 3. »Hvarje själ som
längtan bränner», 4. Hymn, 5. »Och
minns du hvad du lofvade» (svensk
folkvisa, arrangerad). Af dessa vann
den förstnämnda mycket bifall på
T. T.-konserten i förra månaden. Detta
var äfven fallet med kvartetterna
Stämning och Kiltebukken på senaste O.
D.-konserten.
Af Peterson-Bergers
pianokompositioner torde de bägge samlingarna
Frösöblomster (1896- 1901) vara mäst
bekanta. Andra sådana åro
Damernas album, 7 dedikationer (1895)
Tonmålningar, op. 13 (1897), Sex
låtar för klaver (1897), Norrländsk
Rapsodi (1899), Fyra danspoem, alla
dessa ej stående de förstnämnda efter
i innehåll af rätt originella, värdefulla
och anslående, pianostycken. I år har
ett häfte valda musiknummer ur
sagospelet Lyckan nyligen här anmälts
såsom utgifvet. — För violin och
piano har Pet.-Berger utom
ofvan-nämnda sonat skrifvit en Suite (utg.
1896) bestående af »Tillegnan»,
»Se-renata», »Slummersång» och
»Fackeldans», samt en Dalmarsch (violin eller
sång ad. lib.) och utgaf förra året
20 Jämlandspolskor, arrangerade för
dessa instrument.
Vända vi oss nu till solosångerna
med piano, så ha vi att nämna flera
samlingar; utom de ofvannämnda
följande, ordnade efter utgifningsåret:
Ur > Minnessång aren i Sverige» af
P. D. A. Atterbom, 1 Sorg, 2
Appel-gården (1885); Tre sånger till fru
Edling: »Jungfrun under lind»,
Som-marnattsdagg, Jungfrurosen (1895);
Tvänne sånger-. Hemlängtan,
Sere-nata, tillägn. operasångaren C. F.
Lund-qvist, op. 9 (1896); Marits visor 3
sånger ur Bj. Björnssons »En glad gut»:
Kom bukken till gutten, Solen
skinner vackert, Holder du af mig. Ur
en kärlekssaga, 7 sånger (efter
Günther Wall ing) op. 14: Vackra barn
där vid ditt fönster, Två klara
stjärnor ha himlen mist, Dagen flyr,
Liksom den unga Zephyr, Ibland myrten
och jasminer, Minns du rosentiden,
Att sorg du mig gjort (1896); Två
dikter: Än korpens vinge min tanke
ta’r, Där hjortronen blomma. Ett par
enstaka sånger äro samtidiga med
dessa, nämligen Aftonstämning (1895)
samt Och riddaren drog ut i
Österland (1897).
Härefter ha vi att nämna Svensk
Lyrik, ett par samlingar, innehållande
äfven några sånger af större omfång.
I första U896—98) innehåller liäft. I:
Till bruden, Maj, Titania; II Florez
och Blanzeflor; III Höstsång; IV
Älf-ven till flickan (ord af komp.); V
Skogrået (Victor Rydberg); andra
samlingen (1901—02) innehåller: liäft. I
Ur Fridolins visor (G. A. Karlfeldt):
Månhymn vid Lainbertsmässan, Du
ler, Humlevisa, Jorum, Intet är som
väntans tider; häft. II Ur Fridolins
lustgård (Karlfeldt) n:o 1: Längtan
heter min arfvedel, Maj i Munga, Dina
ögon äro eldar; Böljeby-Vals,
Aspåker-polska, N:o 2 Herr Ollondal, På
värdhuset Kopparflöjeln, En madrigal.
Sången Mor Britta (1898) är bekant
från fru Anna Norries visaftnar.
Slutligen äro att nämna Dichtungen von
Friedrich Nietsche, med svensk och
tysk text (1901), innehållande i häft.
I: Meine Rosen, Venedig, Ecce homo,
Zarathustras Rundgesang; häft. II:
Dionysus-Dityramb (Die Sonne sinkt). ,
Till Geijerstams sagospel
»Stor-Klas och Lill’-Klas» hade Björn
Halidén arrangerat musik, delvis tagen ur
Peterson-Bergers ofvannämnda
pianostycke »Norrländsk Rapsodi.» —
Operan Ran påbörjades 1893 och texten
utkom 1898; i januari 1900 var hela
verket färdigt tillika med ett af
tonsättaren gjordt klaverutdrag, hvilket
dosk ännu icke är tryckt. Vi erinra
till sist att Peterson-Berger utgifvit
ett urval på svenska ur Rieh.
Wagners skrifter.
Då Peterson-Berger i närvarande
tid kan räknas bland våra mäst
be-gåfvade och verksamma tonsättare, ha
vi här sökt, att med ledning af en
tryckt kompositionsförteckning och af
de notiser som i denna tidning ingå
om vår musikpress, lämna en
möjligast fullständig redogörelse för hans
tonsättningar och tiden för deras
framträdande.
Ran.
Dramatisk dikt med musik
af
Wilh. Peterson Berger.
Textinnehåll.*
Personerna i ofvannämnda
musikdrama äro följande: Sven Folkesson,
herre till Solö; Rikissa, hans husfru;
Ingrid, deras dotter; Waldemar,
Ingrids trolofvade, och Ulf Tuvesson,
riddare; Mårten Prest; Bengt,
Waldemars vapensven; Gäster, folk och
knektar på Solö; Ran; Rans tärnor.
I.
Scenen föreställer en af gråa
dimmor dold nejd. Sommarnatt i
daggryningen. Vid första svaga morgonljus-
’) Efter den redan år 1898 på Abr.
Landquists förlag utgifna textboken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
