Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 4 Juni 1903 - Musikbref från Italien. Genova, Firenze, Roma, Napoli, af Anteros - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryktbara nu lefvande primadonna,
Gemma Bellincioni låtit höra sig först
i »La Traviata», måhända hennes
förnämsta paradroll. Med bortseende
från att hon uppnått samma särskildt
för en sångerska »betänkliga» ålder
som denne, äro hennes musikaliska
prestationer höjda öfver allt beröm,
och livad de sceniska beträffar, så
vare det nog sagdt, att hade hon på
allvar realiserat sin för några år
sedan hysta afsikt att egna sig åt rent
dramatiska uppgifter, så hade hon
säkerligen skapat sig ett lika berömdt
namn på det senare som på det
lyriska området. Vid reprisen af den
Verdianska operan återgafs Alfredo af
den unge, särdeles lofvande tenoren
Marcolin, hvilken under förra
säsongen å samma teater gjorde sin första,
ganska lyckade debut såsom Walther
i »Mästersångarne», och Germont d.
ä:s parti kunde näppeligen ha fallit i
bättre händer än Pacinis.
Senast efter de sedvanliga
karnevals-ferierna* beredde Bellincioni-en
fullständig öfverraskning genom en
framställning af helt olika karaktär, i det
hon med anslående ungdomsfriskhet
och naivitet utförde den maskulina
titelrollen i Humperdincks först nu i
Roma upptagna »Hansele Gretel».
Enär hon ypperligt sekunderades af
Lina Pasini Vitale —
kapellmästarens maka —, samt ensemblen
utfylldes af så framstående artister som
Giuseppe Pacini och Elisa Bruno,
hvars öfverdådiga »strega marzipana»
(pepparkakshäxan) förtjänar
framhållas jämte hennes Amneris i »Alda»,
äfvensom orkestern under Edoardo
Vitales säkra ledning lät alla
partiturets finesser komma till sin fulla rätt,
var det ej att undra på, att jämväl här
den älskliga operan verkade
synnerligen anslående på publiken. Af
härvarande kritik betecknas densamma
såsom ett fullt originellt uppslag med
hänsyn till idé och form i en ny genre,
ett verkligt konstverk, åstadkommet
med jämförelsevis enkla medel, i
hvilket komponisten, gående i sådana
fotspår som Beethovens och sin
läromästare Wagners, uppnått den
symfoniska diktningens högsta sfärer.
Efter en ganska lofvande början,
med Franchettis »Germania»samt
uppträdanden af Alessandro Bonci och
Giuseppe Krism er, en nyupptäckt tenor —
förut »giornalista» eller ambulerade
tid-ningsförsäljare — med särdeles vackra
röstresurser, kan fortsättningen af S.
Carlo-teaterns i Napoli »stagione» just
ej sägas varit vidare remarkabel.
Mindre förvånande, med hänsyn till att,
medan Italiens öfriga större lyriska
scener hålla sig med en enda, men
verkligt förstklassig kapellmästare,
densamma experimenterar med ett
tretal olika sådana af åtminstone sekunda
* Under nämnda tidpunkt förekomma i
flertalet teatrar uteslutande »veglioui»
(kostym-ocli maskeradbaler).
om ej ändå lägre rang. På sista
tiden hafva de mest lyckade
föreställningarna utgjorts af »Aida» och
framför allt » Tosca» med de unga,
talangfulla artisterna Livia Berlendi,
Giu-sejipe de Lnca och Gim Anselmi.
Den senare, hvilken vi redan för ett
par år sedan omnämnde i »Sv.
Musik-tidn.» med anledning af hans
förhoppningsfulle Elvino i »Sömngångerskan »
— jämväl å »S. Carlo»—, har sedan
dess tagit ett betydande steg framåt
på sin konstnärsbana. Också vardt
hans Cavaradossi en stor »succés»,
som kulminerade i det utsökt
känslofulla och af en sällsynt charme
präglade föredraget af tredje aktens
romans, i det han hittills hvarje gång,
hälsad af publikens varma bifall,
nödgats repetera denna ej mindre än tre
gånger — äfven här i landet en rätt
ovanlig utmärkelse! Tyvärr är hans
i högsta måtto sympatiska, men ej
vidare kraftfulla stämma af så spröd
beskaffenhet, att den största
försiktighet är af nöden, om han ej tämligen
snart skall komma att förlora
densamma.
»S. Carlo» har just färdigt ett nytt
program, upptagande, förutom den
»stående» baletten, Delibes »Coppelia»,
oförtrutet upprepad hela spelåret
igenom, Giordanos otvifvelaktigt mest
anslående opera, »Andrea Chenier»,*
men enär rollfördelningen, med
direktionens förklarade favorit, den ej långt
ifrån utsjungne spanske tenorsångaren
Francisco Vinas i den unge skaldens
parti, ej är vidare lockande, anse vi
lika litet mödan lönt att härför som
för att taga kännedom om den i
dagarna med ingenting mindre än
Meyer-beers Hugenotterna» ånyo öppnade
»Teatro Bellini», en operascen af
öf-vervägande populär» art, ytterligare
fördröja afsändandet af förevarande
korrespondens.
Anteros.
P. S. Till sist en »mention
liono-rable af och en varm
rekommendation äfven åt hemmavarande
musik-vänner, åtminstone dem, som äro
något mäktiga italienska språket, för
Italiens obestridligt f. n. förnämsta
musikrevy, »Musica et Musicisti»,
hvilken från och med detta års början
af Giulio Ricordi utgifves en gång i
månaden såsom en ny följd af denne
förläggares dittills publicerade »Gazetta
musicale di Milano». Genom ett
måhända till och med alltför rikhaltigt
innehåll, i det densamma förutom
med musikvärlden jämväl sysselsätter
sig med den dramatiska konsten och
dess utöfvare äfvensom tillmäter ett
väl stort utrymme åt en vanlig
ro-inanföljetong, och en särdeles tilltalande
utstyrsel, med talrika porträtt,
auto-graf-facsiiniler och andra fint utförda
* Denna, med sitt intressanta ämne frän
franska revolutionstiden, vore säkerligen värd
att representeras jämväl i Sverige.
illustrationer, samt, icke minst, genom
synnerligen fördelaktiga ekonomiska
villkor, enär abonnenterna för en summa,
motsvarande det i och för sig högst
moderata preumerationspriset: ti lire
— 4 kr. 75 öre — hafva rättighet
att ur det så betydande Ricordiska
musikförslaget göra ett urval efter
eget behag, har nämnda firma
åstadkommit allt för att tillförsäkra det
nya företaget en storartad framgång.
Från scenen och
konsertsalen.
Kgl. Teatern. Maj 19, 25 Bi/.ét: Carmen
(Don José: hr Herold gäst; Carmen: frk
Edström). — 20, 22, 24 Wilh.
Petersox-Ber-oer: Ran. Handling i 3 akter för soli, kör
och orkester. Sten Folkeson, herre till Solö:
hr Sellergren; Bikissa, hans husfru: frk
Edström; Ingrid, deras dotter: fru Hellström;
Waldemar, Ingrids trolofvade: hr Ödmann och
Ulf Tufvesson,) riddare: hr Wallgren; Mårten
1’rest: hr Söderman; Bengt, Waldemars
vapensven: hr Ericson; en tärna: frk Lindegren, en
tjänare: hr Arrhenius; Ran: fru Jungstedt). —
21 Boito: Meßstofeles (Pantalis: fru Claussen,
deb.). — 23 K. Waoker: Lohengrin
(Lobengrin: hr Herold, gäst). — 27 GOUXOD: Romeo
oeh Julia. — 28 Saixt-SaÉXS: Simson och
Delila. — 29 Doxizetti: Regementets dotter;
Mascaoxi : Pä Sicilien. — Juni 1.
Meyer-beer: Profeten (Fides: fru Mandahl, deb.). —
Juni 2. Sigurd Jorsalafar, skuespil i 3
akter af Bjomstjerne Bjoruson. Musik af Edw.
Gricg.
Vasa-teatern. Maj 17—23. Hervé: Lili
(Lili: fru E. Meissner). — 24—30. Niniehe,
komedi-operett i tre akter af Alfr. Hennequin
och Alb. Millaud. (Grefvinnan Comiska, fru
Sillery: fru E. Meissner, frk Magnusson; grefve
Corniski, Gregoire: hrr Eliason, Barklind).
Svenska teatern. Maj 16, 18, 19.
Char-rEXTiER: Louise. — 17, 28, 29, 30 IIervk:
Lilla Helgonet (Denise, Priorinnau: frk
Eklöf. fru Bodén; grefve de Chäteau: Gibus,
Ce-lestiu: hrr Ringvall, Lund; Fernando, Gustave,
Robert: hrr Schücker, Svensson, Henning).—
21 Vermländingarne (matiné); Ofeexbach:
Storhertiginnan af Gerolstein, opera-bulla i 4
akter af H. Meilhac och Lud. Halévy.
(Storhertiginna!): fru Anna Norrie, gäst; Wanda:
frk Hamberg; Fritz, prins Paul, baron Puck,
general Brum, baron Grogg: hrr Schiicker,
Adami. Engdahl, Ringvall, Bergström.)
Djurgårdsteatern. Juni 1. C. M. Ziehrer:
Cagabonderna, operett i 3 akter af L. Brenn
k C. Lindau (Mueki von Rodenstein, Rudi
von Muggenhcim, Mimi, Bertha, Anna: fru
Wahlgren, frkn Leiimau, Falk, Rosa Griinberg,
Mankeli: Fürst Gilka, Fliederbusch, von
Ge-letnéky, Roland, Rampel: hrr Wahlbom,
Ullman, Liander, Allum, Wesslau).
Vetenskapsakademien. Maj 20. Vis- och
Bellmausafton af skulptören Bri’XO Aspei.IX
frän Helsingfors.
Herr Herold afslöt sitt
framgångsrika gästspel denna gång med Don
José i »Carmen». Dessförinnan
framträdde operans stora svenska nyhet
för säsongen: Peterson-Bergers »Ran»,
inför fylld salong och med afgjord
framgång, hvartill handling och
musik, uppsättning och utförande
sam-fäldt bidrogo. Att först hålla oss till
det yttre, har Thorolf Janson åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
