Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 17 Oktober 1903 - Aino Ackté (med porträtt) - Eugen Onegin. Lyriska scener i tre akter och sju tablåer efter Alex. Puschkins roman »Eugen Onegin». Musiken af Peter Iljitj Tschaikowsky. Textinnehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöja. Snart nog debuterade boD, d. 8
okt. 1897, såsom Margareta i “Faust“
och 8traxt därefter erbjöds henne
engagement på tre år med betydligt
större arvode. Dagen efter denna
debut hade nästan alla tidningar i
Paris långa spalter om henne såsom “en
ny stjärna“, och publikens hänförelse
hade sin grund lika mycket i hennes
personlighet med den högväxta
tiguren och de strålande ögonen, som i
den klockrena stämman, den högt
utbildade sångkonsten, samt den
framstående dramatiska förmågan, som i
Pariser-pressen förvärfvat henne
berömmet att vara “une grande
tragedienne.“* En ny triumf firade Aino
Ackté i slutet af november samma år,
såsom Julia i Gounods “Romeo och
Julia.“ Då hon våren 1899
uppträdde såsom Elisabeth i “Tannhäuser“
yttrade om henne Le Figaro’s kritiker,
“att hon i detta parti, som tycktes
enkom komponeradt för henne,
öfver-träffir sig själf genom det mystiska
behag, de nobla och rena känslor som
hon inlägger i detsamma“. Vid
samma tid blef hon af ministern för de
sköna konsterna i Paris utnämnd till
“Officier d’ Academie“. Under hösten
1902 kreerade sångerskan Nedda i
“Pajazzo“, som då första gången
uppfördes på Stora operan.
Utom nämnda operapartier har
konst-närinnan på Stora Operan i Paris utfört:
Elsa i Lohengrin Hermine i “Cloche du
Rhin“ af S. Rousseau, Benjamin i
Mé-huls “Joseph“, Thisbée i “Orsola“ af
bröderna Hillemacher, titelrollerna i
Alph. Duvernoys “Helle“ och Glucks
“Alceste“ samt kreerat — likasom
Xedda, Thisbée och Hermine —
Magy-ane i Reyers “La statue“, då denna
opera, först gifven 1861, nyligen hade
reprise på Paris-operan.
I början af år 1901 ingick Aino
Ackté äktenskap med jur. d:r. Heikki
Renvall i Helsingfors.
Af ven såsom konsertsångerska
skördar Aino Ackté de största triumfer,
efter hvad man funnit under hennes
senaste konsertturné. Efter hennes
andra konsert i Helsingfors sistl.
september säges det om henne i
Huf-vudstadsbladet: “Stor, välljudsmättad,
ungdomligt expansiv klingade den
härliga stämman och den mästerliga
tekniska behandlingen samt det i minsta
detalj förfinade föredraget måste elda
äfven den kallsinnigaste till
entusiasm“. Lika lofordande yttrar sig
kritiken i de skandinaviska
bufvudstä-derna samt Göteborg efter hennes där
nyligen gifna konserter.
Aino Ackté torde kommu att dröja
här ett par veckor, återvänder sedan
till hemlandet och skall sedan begifva
sig till Warschau samt därefter gifva
gästroller i Dresden, hvarpå hon
reser till Paris. Här är hon med ett
* En del af dessa uppgifter ha vi
hämtat ur »Idun af 31 dec. 1897 och t! okt.
1900,
nytt kontrakt bunden vid Stora
operan, med tjänstgöring under december
— januari och sedan 15 maj — 15
juli. I början af nästa år gör hon en
tur till Amerika där hon under tre
månader skall uppträda 30 gånger,
hnfvudsakligen i Metropolitan-opiran
i Newyork.
Aino Ackté åtföljes här af sin
syster Irma, en behaglig 17-årig
ungmö, äfven utrustad med en betydande
sångtalang, som skall utbildas i Paris.
Hennes man, d:r. Renvall, har
an-ländt hit för att närvara vid hennes
gästspel på Stockholms-operan.
—
Eugen Onegin.
Lyriska scener i tre akter och sju
tablåer. Texten, efter Alexander
Puschkins roman “Eugen Onegin“, af A.
Bernhard.
Musiken af
Peter Iljtj Tsc-haikowsky.
Textinnehåll:
Personerna i operan äro följande:
Larina, egarinna af ett landtgods,
Tatjana och Olga, hennes döttrar,
Filip-jeuna, gammal trotjänarinna, Eugen
Onegin, rysk adelsman, Lenski, Furst
Gremin, En kapten, Saretxki, Lenskis
vän, Triquet, fransman, Oillot, Onegins
betjent. Bondfolk, balgäster,
gods-egare, officerare etc. — Händelsen
försiggår dels på Larinas landtegen
dom, dels i S:t Petersburg. Tiden i
början af 1820-talet.
Första akten l:a Tablån. En
trädgård. Vid sidan ett hus med terass.
I fonden syns byn med sin kyrka.
Det börjar skymma. Vid ridåns
uppgång sitter fru Larina med ett arbete
och Filipjewna biträder henne därvid.
Genom den öppna dörren till
karak-J tärsbyggningen hörs Tatjanas och
Olgas sång. En strof i denna lyder:
“Kanske en suck ur hjärtat gick, när
sångarns kär leksklagan hann ditt öra.“
j Fru Larina talar med anledning däraf
om sin egen ungdom, hvars minnen
hon och trotjänarinmn genomgå, och
hur hon måste afstå från sin älskade
och gifta sig med en annan.
Skördefolk höres sjunga bakom scenen, träda
j sedan in, bärande en blomstersmyckad
kärfve, önskande sin herskarinna lyika
till inbergad skörd. En kör af flickor
uppstämmes under dans med kärfven,
och nu framträda Tatjana och Olga
den förra med en bok i handen. Olga
dansar och sjunger, emellanåt smekande
modern. Hon är till lynnet munter
och glad, medan systern är mera
allvarlig och svärmisk. Modern och
tjänarinnan finna Tatjana blek och
sorgsen, men hon svarar dem att hon mår
förträffligt. Fru Larina tackar folket
och tillsäger tjänarinnan att följa
bönderna in och förpläga dem på det
bästa. Man hör en vagn rulla fram
helt nära, och straxt därpå inträder
Filipjewna med en betjänt och
anmäler att herr Lenski har kommit på
besök och med honom herr Onegin.
Tatjana vill skynda bort, men
modern nödgar h^nne stanna kvar och
tillsäger betjänten att be de
besökande komma in. Herrarna inträda och
Lenski kysser fru Larina på handen,
bugar sig artigt för döttrarne och {
rc-sen-terar Eugen Onegin, hans granne och
vän. I en kvartett mellan de båda
herrarna och flickorna förklarar sig
Onegin vilja ge Tatjana sin hyllning
om han vore poet; nu föredrar han
i den andra såsom mindre kall, medan
Lenski finner att “is med flamman
passar bättre hop“ än de båda. Lenski
vänder sig sedan till Olga, som han
förklarar sin kärlek; Onegin samtalar
med Tatjana, och de båda paren träda
ömsevis fram i förgrunden. Tatjana
är fortfarande drömmande, men Onegin
har gjort starkt intryck på henne. Han
finner henne emellertid för svärmisk.
Larina och tjänarinnan träda fram på
terrassen och uppmana gästerna att
stiga in och njuta förfriskningar.
2:a tablån. Tatjanas enkla flickrum.
Tatjana sitter tankfull vid spegeln och
Filipjewna står bredvid henne,
uppmanande henne att nu, då det är sent,
gå till hvila. Men Tatjana säger att
sömnen flyr henne, det är kvaft i
rummet och hon ber tjänarinnan öppna
fönstret, uppmanar henne sedan berätta
om sig sjelf, om hon var kär då hon
gifte sig eller hur henres giftermål
j kom till. Hon bekänner slutligen att
’i hon är förälskad, att hon “förtäres af
j kärlek.“ Hon vill ha bordet till sig
och begär att få skriftyg samt säger
Filipjewna god natt. Tatjana sätter
sig nu att skrifva ett bref till Onegin,
hvilket slutar sålunda: — — “0
förskjut ej mig! Dock, hvad än ödet
må beskära — min drömbild skön,
jag tror på dig och vill mig trygga
till din ära.“ Hon förseglar bref vet
och går till fönstret. Det börjar
dagas och Filipjewna inträder, hvarefter
Tatjana lemnar henne brefvet att
framföra det till Onegin.
3;dje tablån. Trädgården. I
bakgrunden sjunga fruktplockande
flic-kor en kör. Tatjana inkommer
skyndsamt; hon har sett Onegin nalkas.
Denna tiäder fram, säger sig ha er- ,
hållit hennes bref och vill nu bikta
sig för henne. Han säger till slut:
“De runnit bort, min känslas floder .. .
jag kan er älska som en broder, och
dock — hvem vet — kanske än mer.“
Kärlek i ungmöns hjärta är ofta en
villa, säger han, och ber henne söka
öfvervinna villan. Onegin räcker
Tatjana handen; mekaniskt följer hon
honom ut, stödd på hans arm.
At)dra akten. l:sta tablån. En
upplyst sal i fru Larinas hus Gäster i
den tidens baldräkter dansa vals
under det de äldre sitta och betrakta
dansen. Onegin och Tatjana, Lenski
och Olga deltaga i dansen; Larina är
beskäftig som värdinna. Akten bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
