Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 17 Februari 1909 - Musikbref fran Italien. Gáspare Spontini och hans »La Vestale». Giordános »Andréa Chénier» - Från Romas horizont. III. Det »gyllene» Costánzi-eländet. Vidare om »Coréa»-konserterna etc., af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beträffande den för solisterna
nödvändiga förutsättningen af storartade
röstmedel och stilenligt föredrag fj’llde
Licinius’ framställare, Emilio de Marchi
ej fullt måttet i det förra hänsendet;
också erbjuder partiet föga tillfälle för
en tenor att briljera med sina höga
toner. Däremot var Ester Mazzoleni
en i allo nästan idealisk protagonist,
Linda Anelli-Miciicci en ypperlig
stor-vestal, basisten Xazzaréno de Angelis en
imposant öfverstepräst, och Riccärdo
Straccidri skänkte med sin syperba
barytonstämma ökad relief åt Cinnas
mera underordnade uppgift.
Af den på en gång splendida och
tidstrogua »mise-en-scéne n» må
allenast noteras första och andra aktens
illusoriska rekonstruktioner af Forum
Komanum och Vestas rundtempel.
Redan några dagar efter »Yestalen»
presterade »La Scala säsongens andra
program, Giordånos 1896 där allra
första gången interpreterade melodram
»Adréa Chénier». Enär vi förut i
våra korrespondenser till Sv. Musikt.
omtalat denna hans, oaktadt ett
ungdomsarbete, väl hittills mest lyckade
skapelse, må nu endast tilläggas, att
densamma med sin af Luigi Illiea
författade, fäugslaude librett alltigenom
är uppfylld af juvenil glöd och
entusiasm, kulminerande i slutaktens stora
duett mellan operans hjälte och hans
älskade, Maddaléna di Coigny, hvilken,
då den unge diktaren faller offer för
skräckväldet, häugifvet följer honom i
döden. Giordånos speciella begåfning
för dramatisk färgläggning gör sig
jämväl ypperligt gällande i första
aktens scen från »i ancien régime».
Med denna, efter tolfårig hvila
nästan novitet verkande repris,
bekräftade »Vitale» sin eminenta kapacitet
såsom dirigent. I fråga om det i sin
helhet präktiga återgifvaudet kan
anmärkas, att Edoärdo Garbins och Llvia
Berlendis vokala resurser ej fullt
för-slogo för Andreas och Maddalénas
musikaliskt högligen fordrande roller,
men den förre bemantlade mästerligt
sitt organs defekter genom en den
mest perfekta diktion, medan den onnd
vikliga forceringen i den senares sång
uppvägdes af noblessen och
själfullheten i hennes föredrag och sceniska
framställning. För öfrigt en präktig
representant för Gérard, den till
revo-lutionsman vordne greflige lakejen,
gjorde sig återigen Straccidri, åtmin
stone vid premiären, skyldig till att
recitera sitt parti i nästan kontinuerligt
»fortissimo».
Från Romas horizont,
III.
Det gyllene» Costånzi-eländet.
Vidare om »Coréa’-konserterna etc.
2% 1909.
I nder det »La Scala» i Miluno och
S. Carlo i Nåpoti redan bjudit på
ända till fyra program lika många
succes’er — upptagande, efter i undert:s
sista korrspondenser omnämnda operor,
å den förra förutom den välbekanta dans
pantomimen Excelsior1) Mussörgskis
effektfulla historiska musikdram Boris
Gudunov med dennes landsman, den
förträfflige ryske basisten Schaleapin s)
i titelpartiet, å den senare jemte Louis
Gannes3) färgrika och charmanta balett.
Xel Giappone I Japan) Massenets
Thaismed Carmen Melis- protagonista
och Mattia Battistini 4)-Natånael. Verdis
Aida med Marins Gifion-Radamés samt
C ilens Gloria med Emma Carelli och
Amedéo Bassi i hufvudpartierna, har
»Teåtre Costånzi* * nu i bortåt tre veckors
tid idislat Valkyrian», för att ej
anföra, det i en del af de smakfullt
restaurerade kafélokalerna inrymts en
lika ypperlig som prisbillig restaurant.
Noga räknadt, har visserligen
ytterligare beståtts ett par andra repriser,
Berlioz’ Damnation de Faust, men
denna gång i form af kantat beröfvad
sin magnifika sceniska skrud — efter
hvad det hette, med hänsyn till att
föreställningen gafs till förmån för
offren af den senaste nationalolyckan,
jordbäfningen i slutet af förra året,
dock gifvetvis i själfva verket för att
spara på kostnaderna och draga så
mycket mei a folk vid påföljande
representationer -— med den påföljd, att
publiken nästan totalt uteblef, och Verdis
Rigoletto, hvilken nära på gjorde
fiasko, enär den celebre, här ej på
länge hörde tenoren Anselmi af en
envis halsåkomma hindrades att utföra
hertigens roll och hans i sista stund
inryckte ställföreträdare, Alberto Darddni,
var gripen af en oöfvervinnerlig panik,
som jemväl afficierade Gildas
fram-ställarinna, den med präktig apparition
och stämma utrustade unga ryska
koloratursångerskan Eugénie Malabo//’.
Så mycket mera parodiskt verkar
efter olika stordåd, att teaterns nya
regim odödliggjort sig genom ett
verkligt »klassiskt» dokument, hvarmed
densamma sannerligen slagit ett rekord
utan like. I ett »Costånzis»
abonnenter tillegnadt samt för öfrigt elegant
utstyrdt och vackert illustreradt
»album-ricérdo» strös rosor i öfverflöd
isynnerhet för styrelsens egna medlemmar,
’) Se föregående korrespondenser till Sv.
Musiktidn.
5) Se föregående korrespondenser till Sv.
Musiktidn.
*) Äfven kompositör af operetten >Les
saltimbanques» och den i början af denna
artikel omtalade komiska operan »Hans».
’) Se föregående korrespondenser till Sv.
Musiktidn.
och man får däri bland annat till lifs så
ej mindre värdefulla än öfverraskande
uppgifter, som att herr direktören, den
faktiskt i egenskap af operakompositör
rätt obetydlige Oréfice med en
utomordentligt snillrik tonsättargenius
förenar de mest gentlemanlika och
älskvärda personliga egenskaper, att hans
»högra hand», ex chefen för »Fenice»
i Vene/ia, Rossetti, adorerur den förre
samt, eg r »en vilja af jern och ett
hjärta af guld», etc. etc. Sannerligen
en mustig humbug, ett väldigt
motstycke till Mascågnis beryktade, af
undert. förut i dessa spalter citerade
sjelf-tilleguan af hans »Le måschere»!
Uteslutande af intresse ur
kurlositets-synpunkt, torde bemälda lilla
»flori-legium» gifva en idé om ett väl
enastående oblygt reklamförsök, ett på en
gång alltför osmakligt och löjeväekande
opus för att lyckas dupera sina läsare.
Samtidigt med den äfven för Italiens
teatrar oerhörda planlösheten och
förvirringen i »Costånzis» arbetsordning
har i »Anfiteåtro Coréa» utvecklats en
liflig konsertverksamhet. Efter de i
vår senaste korrespondens beskrifna
gafs närmast en konsert, hvaraf
förutom IVtbers Freischiitz-uvertyr och
Saint Snens’ Marche héroique
sär-skildt är att framhålla den unge, från
härvarande musikkonservatorium
ut-gångne pianisten Edoärdo Cellis
synnerligen lofvande debut. Såsom
säsongens hittills remarkablaste, värdiga att
ställas i jämnbredd med de af
Mengel-berg i fjol så mästerligt dirigerade,
kunna betecknas de tre följande
konserterna under Mascågnis eminenta
ledning. I och för sig yrpperligt
sammansatta, hade deras program, af hvilka
den tredjes utgjorde ett urval af de
mest anslående numren å de båda första,
dessutom förtjänsten att komplettera
åtskilliga af de å Panzners historiska
konserter anmärkta luckorna.
Sålunda voro Rossini och Verdi nu
representerade med förspelen till
Barbiere ") och Vespri siciliåni,
Wagner med Tannhäuser-uvertvren och
»Siegfrids sorgmarsch» i
»Götterdämmerung», Mendelssohn af två charmanta
stycken, »scherzo» och »nocturne» ur
hans högpoetiska musik till Shaksperes
»Midsommarnattsdröm», Brahms af ett
par syperba »Ungarische Tänze»,
Tschai-koicskg af sin oemotståndligt fängslande
»Symphonie pathétique» och
Rimsky-Korsåkoui af sin på ortodoxt-liturgiska
motto baserade »Påsk » uvertyr, med
sina bizarra och bländande koloristiska
effekter en komposition af storgenialitet.
Af Cherubini utfördes ett graciöst
»scherzo» ur hans B-moll-kvartett, af
Cataldni den delikat svärmiska och
djupt vemodiga lilla tonmålningen »A
sera», hvilken rent af tyckes inspirerad
af Cardåccis undersköna strofer »Un
oblio lene della faticösa vita», ej mindre
än den gifver ett lefvande uttryck åt
r’) Det torde vara mindre kändt, att denna
brillianta uvertyr är lånad från en något
äldre Rossini-opera Aureliåno in Palmira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
