Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 3 Mars 1910 - Franz Neruda (med porträtt) - Konserthus i Stockholm. En kommitté tillsatt för frågans lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wilma fått fast fot i London, begaf
han sig dit efter erh&llen permission,
för att deltaga i
Kammarmusikkonser-terna jämte henne och var där sedan
årligen för detta ändamål engagerad
under några säsonger. Efter Gades
död (1890) blef Neruda kort därefter
dirigent för Köpenhamns » Musikföl
e-ning». Samtidigt finna vi i
verksamhet den af oss under namnet
»Neruda-kvartetten» bekanta utmärkta
stråkkvartett — Anton Svendsen, Helge
Möller, Christian Petersen och Franz
Neruda — hvilken konserterade här i
Stockho’m två gånger i början af april
1897. Äfven såsom pianolärare har
prof. Neruda blifvit mycket värderad
icke blott i den danska utan äfven i
den svenska hufvudstaden.
Franz Nerudas insats i Stockholms
musiklif har varit mycket betydande.
Såsom dirigent för Musikföreningen
har han, mindre verk oberäknade,
framfört sådana betydande som Händeis
»Jephta», Bachs H moll-messa,
Mendelssohns »Paradiset och Peiin» samt
»Första Valborgsmässonatten», Kiels
»Kristus», Liszts »Kristus» och
»Gra-nerraessa», Brahms’ »Schicksalslied»
och »Deutsches Requiem», Elgars
»Riket», Haydns »Årstiderna», Bossis
»Canticum cantatorum», Dvoiåks
»Stabat mater» Wennerbergs »Jesu födelse»
m. m. ocb kommer på
Musikföreningens konsert i denna månad a’t
framföra Händeis »Messias». En mängd
piivata konserter har han gifvit här
dels ’ Vetenskapsakademien dels i
Musik. ’ ka akademins stora sal och gaf
undei fem år, från 1890, årligen flere
kammarmusik soaréer i akademiens
or-gelsal, vid hvilka medverkade som
pianister hans fi u, frökn. Stockmarr och
Thora Hwass, fru Hilma Svpdbom,
Ricb. Andersson m. fl. och af
violinister Fridolf Book, Tor Aulin och
medlemmar af hans kvartett samt flera
andra betydande förmågor.
Äfven såsom komponist har Franz
Neruda visat sig mycket och
mångsidigt verksam. Han har skrifvit
orkestersuiter, kammarmusik, stycken för
violin, violoncel!, piano, orgel o. s. v.
af hvil* a kompositioner vi fått höra
flera här på haus egna eller andra
konserter. M3-cket. fepelad är hans
Berceuse för violin och piano; å en
sym-fouikonsert å Kgl. teatern 1888
utfördes ett Konsertstycke af honom för
vio-loncell och piano (op. 49) och på en
af hans kammai musiksoaréer 1893
sto l på programmet en hans
komposition Thema med variationer öfver en
gammal slavisk melodi (op 09), för
violoncel] och piano, spelad af honom
och fru Hilma Svedbom, åt hvilken
kompositionen är tillägnad, att icke
nämna andra af hans mindre här
spelade verk. Förteckningen öfver hans
tonsättniugar upptager för öfrigt 14
häften för piano, hvaraf 7 fyrhändiga
och däribland de omtyckta Slot akiske
Marscher (op. 30) och Fra Böhmeruald
(op. 42); 4 häften Smiger, 0 med dansk,
25 med tysk text; Fantasistyrken,
Ma-zurkor, Gavolter, Romanser, Humoresker,
»Strenad-slave» m. m. för violoncell
och piano, Andante och konsertallegro
för violoncell och orkester; Berceuse
slave, Mazurka, Rhapsodi Hongroise,
Nocturne, Reverie msse för violin och piano,
Suiten, »Aus dem Böhmerwald» för
orkester (op. 42), sextetter, kvintetter
och kvartetter etc.
Franz Neruda blef 1890 invald tili
ledamot af Musikaliska akademien i
Stockholm samt några år därefter
utnämnd till professor. Vid
afskedsta-gandet från Kungl. kapellet i
Köpenhamn 1876 blef Franz Neruda riddare
af Dannebrogen och utnämndes 1892 till
riddare af Svenska Nordstjerneorden.
Konserthus i Stockholm.
En kommitté tillsatt förfrågans lösning.
På initiativ af Svenska
musikerförbundets Stockholmsafdelning hölls d. 27
febr. ett allmänt möte å HOtel
Rydberg för dryflande af frågorna om
upprättande af en stadsorkester samt
uppförande af konserthus.
Bland närvarande märktes
öfverståt-hållaren Dickson, förre operachefen
öfverinteDdenten Burén, som utsågs
att leda förhandlingarna, förste
hofka-pellmästaren Conrad Nordqvist, grossh.
Arthur Thiel och för öfrigt många af
våra utöfvande musici samt
musikintresserade.
Diskussionen inleddes af hr O.
Morales, som misströstade om att ett
konserthus skulle kunna komma till
stånd genom 6tadens ingripande eller
genom donationer. Och att bygga
upp-ett hus af konsertrecetter skulle dra
för lång tid. Det bästa sättet vore att
bilda ett aktiebolag med t. e. 500,000
kr. kapital och 500 aktier. Om så
staden uppläte tomt gratis, skulle man
kunna få en konsertlokal, rymmande
minst 1,500 personer. Hr M. trodde,
att aktietecknarna skulle få någon
utdelning, ty inkomsterna af hyror
m. m. skulle säkert uppgå till 25,000
kr. pr år och utgifterna ej öfverstiga
15,000 kr.
Direktör O. Assar uttalade sig för
att man borde söka få tillstånd ett
provisoriskt konserthus, gärna af trä,
och rymmande åtminstone 300,000
personer, medan frågan om en permanent
byggnad mognade. Dr Karl Valentin
var den enda af talarna, som såg
frågans lösning i något annat än ett
själf-ständigt konserthus. Enligt hans
beräkning borde en blifvande
stadsorkes-ter komma att ge i medeltal 56
konserter -om året. Om man nu vid en
blifvande ombyggnad af Musikaliska
akademien erhölle en konsertsal
rymmande 1,400 betalande platser, befydde
det möjligbeten af att bereda 80,000
personer pr år inträde till konserterna,
hvilket kunde anses vara fullt tillräck-
ligt. Man har emellertid icke hopp
om att staten skall lämna anslag som
möjliggöra en praktisk ombyggnad i
denna utsträckning, därför behöfves
enskildt understöd, som man kanske
kunde hoppas på att få.
Dr Valentins mening tycktes
emellertid icke ha någon opinion för sig.
Följande talare framhöllo alla
önskvärdheten af ett själfständigt
konserthus, som också kunde användas vid
andra tillfällen, då stora
samlingslokaler voro önskvärda, vid kongresser och
liknande. Salen borde därför icke tas
till mindre än för 2,500 å 3,000
personer.
Slutet på diskussionen blef, att man
beslöt att tillsätta en kommitté med
uppdrag att utreda orkester- och
kon-sert-husfrågan i hela dess utsträckning.
Till medlemmar af denna valdes
öfver-intendenten Burén, grosshandlare A.
’Thiel, byråchefen d’Ailly,
statskommissarien Södermark, grefve T. Bielke,
kapten E. Schlesinger, kapten J. Ü.
af Sillén, arki*ekten Boberg,
advokaten E. Lidforss, direktörerna O.
Sandberg, E. Åkerberg, O. Trobäck, W.
Brandt, A. Willners,
musikskoledirek-tören Richard Andersson, tonsättaren
O. Morales och hrr H. Andrée och P.
Vretblud.
Kommittén valde sedan inom sig en
subkommitté för arbete på
konserthussaken. Ordförande i denna blef hr
Thiel, vice ordförande hr Schlesinger,
sekreterare hr Morales och öfriga
medlemmer hrr af Sillén, Boberg, Lidforss,
Willners och Brandt.
Ett telegram från grefvinnan Casa
de Miranda, hvari hon uttalade sitt
intresse för saken, upplästes.
Frågan om ett konserthus i
hufvudstaden har ofta varit före i denna
tidning. Om nu saken genom
ofvan-nämnda kommitté skall kunna bringas
till lösning, så är, utom penningfrågan,
äfven lokalfrågan af största vikt.
Platsen för ett konserthus bör ovillkorligen
vara’ så central som möjTgt och fri
från störande buller. Vi ha såsom
sådan framhållit Blasieholms torg
såsom en idealplats och möjligheten att
förvärfva det gamla
utrikesministerhotellet, Musikaliskaakademiens granne,
för ändamålet, antaget att denna tomt
därtill är tillräcklig, då byggandet af
konserthus på denna plats skulle kunna
sättas i sammanhang med Musikal,
akademiens af dr Valentin påpekade
beböfliga ombyggnad. Såsom en annan
lämplig plats å Normalm, någorlunda
central, skulle vi vilja påpeka den ännu
obebyggda sträckan vid Roslagsgatan
mellan Timmermansordens tomt och
Odengatan, ungefär midt emot
Realläroverkets tomt. Här skulle man ej
vara störd af oljud från jernvägs- eller
ångbåtstrafik, men hade fördel af
spår-vägstrafiken. Djurgården — som ock
ifrågatatts, är för långt aflägsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
