Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 3 Mars 1910 - Chopin som komponist. (Efter Moriz Karasowski)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chopin såsom komponist.
(Efter Moriz Karasowski.)
I samband med Cbopin-biografien i
föregående nnmmer meddela vi
nedanstående utdrag ur Karasowskis, den
ansedde Chopin-biografens, uppsatts om
hans kompositioner.
Chopin intager såsom skapande
konstnär en alldeles säregen s’ällning.
Begränsande sig till ett enda
instruments trånga område*har han, enligt
sakkunniga mäus intyg, egt det
särskilda företrädet att vara på samma
gång en fulländad, vetenskapligt
genom-bildad musiker och en verklig poet,
hvars skapelser utöfvat det
vidsträcktaste inflytande på alla moderna
pianokomponister.
Huru orubbligt genomträngd måtte
ej Chopin ha varit af den öfvertygelsen,
att just han vore danad och utkorad
att rikta piano-litteraturen, då han
kunde motstå frestelsen att taga den
skenbart mera tacksamma, i alla fall
i det det yttre mera verkande
orkesterapparaten till hjälp och frivilligt
inskränka sig till detta enda instrument,
för hvilket han, det är visst, skapat
mästerverk, som i sitt slag äro och
säkert länge skola förblifva oupphunna.
Det skulle föra en alltför långt att
vilja skärskåda Chopins samtliga
arbeten. Detta skulle kräfva en särskild
bok. Här kan därför endast gifvas
en allmän öfverblick öfver hans verk
och i synnerhet en belysning af hans
piano kompositioner, hvilkas uppkomst
vi ha haus snille att tacka för.
Tvänne slags inflytelser, inre och yttre,
påverka människans ande. De inre
härröra från sinnets egen inneboende
makt, de yttre bero af minnena från
den familj och kärleken till det land,
i hvars sköte en människa efter hand
utveklat sig. Utaf bägge dessa
inflytelser i förening uppstår människans
individualitet, såsom man finner hos
Chopin.
Det är intressant att gifva akt på
huru Chopins talang har utvecklats
och efter hand omgestaltats under
intrycket af de olika skolor, i hvilka
han utbildat sig. Ingalunda
under-dåning någon viss riktning eller något
då lefvande snille, gaf han dock, ehuru
blott för en kort tid, företrädet åt
Hummel och begagnade sig (i
synnerhet med afseende på hans passageverk)
af honom såsom norm. Denne
mästares inflytande spårar man dock
flerstädes i formen af de flesta chopinska
verken. I valet af sina musikaliska
tankar däremot har Chopin redan
från början visat en bestämd
egendomlighet. Anslutningen till Hummel
framträder i synnerhet i hans Rondon,
hvareinot redan i hans Don
Juan-varia-tioner och i hans Fantasi öfver polska
sånger röjer sig denna tankarnes
djerf-het och nyhet, denna sjelfständighet i
genomarbetning och denna
egendomlighet i uppfinningen, som snart nog åt
Chopin anvisade en framstående
ställning bland den tidens komponister.
Hos honom förenades den
ungdomliga elegansen med känslosamhet,
behaget med kraft, hoppet med ett visst
svårmod, och detta allt i så slösande
grad, att det lemnar oss det bästa
beviset på hvilken outtömlig källåder
som välde inom honom. Rikedomen
på idéer var i själfva verket hos honom
så stor, att han, såsom redan vid
sär-skådandet af särskildt hans
ungdoms-alster blifvit sagt, aldrig plägat
upprepa en och samma tanke, utan, när
den oftare återkom, alltid förstod att
genom de smakfulla arabe.sker och de
valdaste harmoniska vändningar gifva
den nytt intresse. Chopin gjorde sig
med stor intelligens till godo det slags
utsmyckning, eller fioritur, som
kännetecknar den gammal-italienska
sångmetoden.
Chopins första verk äro
tvifvels-utan alster af den tidens musikaliska
skaplynne; de bekanta traditionela
formerna ha för honom öppnat
tillträdet till det tempel, i hvilket de
störste mästarne i klaverspelning tagit
plats. Men huru mycket nj’tt och
egendomligt förstod han ej redan då
att foga till dessa former. Detta
lägger åter i dagen och karakteriserar
hans sjelfskapande talang! Chopins
fantasi gick mera på djupet än som
dittills varit vanligt bland komponister,
han har (såsom han sjelf skref till
Elsner) öppnat för oss en ny æra
och banat sin egen väg, ickc för att
visa sig mera originel än andra, utan
emedan hans tankars medfödda
originalitet och ovanlighet tvungo honom
därtill.
I de yngre åren tog Chopin några
gånger orkestern till hjelp; senare
blott en gång, i polonäsen (op. ‘22),
detta glänsande tonstycke, som, allt
igenom komponeradt i Ess dur,
märkvärdigt nog börjar med den fiua,
svärmiska intioduktionen i (I-dur. I
valet af orkesterkloriten märkes hos
Chopin ofta en viss skygghet, som
torde bero på bristande sakkuuskap om
användandet af de olika instrumenten.
För violoncellen visade Chopin en
viss förkärlek. Den elegiska klangen
i detta instrument sympatiserade
tydligen med hans egen natur. Utom
polonäsen (op. 3), har han med
Fran-chomme komponerat för pianoforte
och violoncell ännu en duo öfver
motiven ur »Robert» (ett arbete utan
synnerligt musikaliskt värde och som
särskildt hyllar den tidens mode), samt
kort före sin död G-moll-Bonaten (op.
(55), hvars första sats är
utomordentligt skön.
Bland hans verk ensamt för piano
taga allra först hans Sonater vår
uppmärksamhet i anspråk. De äro
hans omfångsrikaste skapelser. Den
första af dessa, utgifven såsom op. 4
och tillegnad hans lärare Elsner,
förråder en önskan att röra sig i de
klassiska formerna; komponisten lyckas
dock ingalunda öfvertyga oss, att han
af inre tvång beträdt detta område;
hans vilja och hans förmåga stå der
tydligen ej på samma trappsteg, och
vårt intresse för detta hans
förstlingsverk fängslas derför ej heller i längden.
Såsom mest anmärkningsvärd framstår
likväl den tredje satsen; men ej heller
denna tillfredställer fullt; den förefaller
litet krystad, liksom hade Chopin vid
komponerandet af densamma grubblat
mer än han annars plägade göra.
Härtill har måhända den ovanliga
taktindelningen, 3/4, förauledt honom.
Ojämförligt större värde eger sonaten
i B moll (op. 35). Den ängslan som
uttalar sig i det första temat, står i
lycklig motsats till den yppigt
framvällande sången i andra motivet. En
sådan sorgmarsch, som den i detta
verk, kunde skapas blott af den, i hvars
själ hela hans nations sorg och smärta
genljöd som ett eko.
Den vida mer lidelsefulla
H-moll-Sonaten (op. 58) egnar sig med sin
lysande ornamentering mer för
konsertsalen. Rikedomen på tankar är i
densamma så stor, att det blef svårt för
komponisten att bibehålla nödig måtta
— en omständighet som ger sig mest
tillkänna i adagiot. Utarbetningen af
första temat i första satseu saknar ett
visst sammanhållande lugn, som
inträder för6t med den underbara
kan-tilenan i D-dur. De stiänga formerna
egna sig i allmänhet ej för Chopins
uttryckssätt; de tvinga honom och
hämma ej sällan hans annars så djärfva
fantasis flykt. Hans
uppfinning–’ör-måga och melodirikedom voro ju t-tPdse
så stora, att hun blott ogern;i
befattade sig med det systematiska
bearbetandet af sina temata; därför
tyckas hans sonater i formelt
hänseende icke alltid fullt afrundade.
Inom de gränser däremot, som voro
mera gynnsamma för hans tankars
fria rörelse, nådde hans hejdlösa
fantasi sin fria utveckling.
Det var med synnerlig förkärlek
Chopin använde dansformerna
(Mazurka, Polonäs, Vals, Tarantella,
Kra-koviak och Bolero); han var ock den
förste, som verkligt idealiserade
desamma.
Svårt är emellertid att afgöra,
hvilken af de otaliga mazurkor han
skrifvit, som förtjänar högsta priset.
Den enskilda smaken hor här ett så
vidsträckt fält för sig, att någon
noggrann öfverensstämmelse därutiunau
är nästan otänkbar. Till de bäst
lyckade af detta slags danser, hvilka
med sin prägel af dels uppsluppen
lustighet, dels djup mellankoli
skenbart motsäga hvarandra, men alltid
karakteriseras genom sin utmärkta
rytm, böra obetingadt räknas: op. 7
n:is 2 o. S !, op. 17 n:is 1 o. 2, op.
24 n:o 2, op. 30 n:o 3, op. 33 n:o
4. Vidare förtjäna dock äfven att
nämnas: mazurkorna op. 24 n:o 4, op.
50 n:o 3 och op. 63 n:o 3, som
utmärka sig ej blott genom sin poetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
