Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 1 Mars 1911 - »Rosenkavaljeren», komedi i 3 akter af Hugo v. Hoffmannsthal. Musik af Richard Strauss. Textinnehåll - Musikpressen - Litteratur - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
——––––––––––
Tredje akten. Ett afsides rum i ett
tarfiigt värdshus. Här skall nu
baronen afslöjas och göras oskadlig
under sitt möte med »Mariandl». Grefve
Octavian inträder i hennes skepnad,
men drager upp klädningen för att
visa de närvarande sammansvurna sin
manliga dräkt inunder och tager ur
fickan en börs, som han kastar åt
dessa. Baronen inträder, finner
Mariandl ensain och börjar nu kurtisera
den förmenta ungmön. Han blir
emellertid störd af figurer, som visa sig
och titta in genom fönstren. Slutligen
inrusar en kvinna med fyra barn, som
hoppa omkring baronen, skrikande
»pappa», »pappa!» I sin ängest
ropar han på polis. En kommissarie
inträder, inför hvilken han dock mer
och mer trasslar in sig i lögner och
motsägelser. Oktavian har emellertid
legitimerat sig, i det han bakom en
skärm afkläder sig och kastar fram
den ena kvinnliga klädespersedeln efter
den andra. Hr Finenal och hans
dotter Sophie och sedan äfven
marskalk-innan träda in. Hon förenar de unga
tu, Oktavian och Sophie, hvars far
finner sig tillfredsställd med sakens (
utgång. De atlägsna sig alla och
anträda återfärden i marskalkinnans vagn. j
Sophie har under det hon omfamnat
Oktavian förlorat sin näsduk. En
negergosse inträder med ett ljus och
söker efter den samt aflägsnar sig
sedan han fått rätt på densamma.
Ridån faller.
Beträffande musiken i denna Rich. j
Strauss’ sista opera kan man af
textinnehållet förstå, att den är mycket
olikartad. Redan före första upp- j
förandet föreslogs en och annan
strykning i partituret, men Strauss ville ej
gå in därpå. Sedan ha sådana vid- [
tagits på grund af allt för stora
lon-görer, upprepningar och brutaliteter i
musiken. Strauss har emellertid visat
sig mer än vanligt till sin fördel som
melodiker, ofta med dynamiskt diskret
instrumentation, men äfven, såsom i !
valserna, hvaraf 2 i första, B i tredje
akten, lutande åt det banala. Första
akten säges vara mest enhetlig. Som
lyckade nummer i denna nämnas bl. a.
furstinnans monolog och tenorens bra- i
vuraria. I andra akten framstår duon
mellan Oktavian och Sopie samt
silfver-rosens motiv, som med instruments- |
ring af tre solovioliner, celesta, flöjt
och två harpor, berömmes såsom effekt- j
fullt. I tredje akten har man att
märka duetten mellan de älskande och
en stort anlagd terzett. Efter operans
uppförande i Nürnberg och München
yttrade en kritiker följande: »För att
vara en komisk opera saknas hos
»Rosenkavaljeren» den äkta humorn,
kvickheten i mnsik, och
instrumentationen tynger för mycket på
sångstämmorna för att låta de sjungande
uttrycka en graciös glädtighet.»
Vid premiären i Dresden framträdde
i hufvudrollerna Margarethe Siems som
furstinnan-marskalkinnan, Minnie Nast
som Sophie, Eva van der Osten som
Oktavio, hr Perron som baron Ochs
von Eerchenau och hr Scheidemantel
som Faninal.
—M—
Musikpressen
Wibergska musikförlaget har
ut-sändt’-
för piano 2 händer:
Hellström, Victor: Sorgmarsch till
Gustaf Frödings minne. Pris 1 kr.
Vignetten bär porträtt af skalden
inom sorgram och motto: »Bäcken i
bergen tog ljudet, talte för forsen sitt
sorgtunga tal. Forsen bar snyftande
budet ned til en älf mellan vidje och
al». Musiken i marschen är
högtidligt enkel och anslående, icke utan
harmoniskt gripande sorgstämning.
Litteratur
Tidning för mnsik, Helsingfors,n:o 8,
har utkommit (dat. 15 febr.)
innehållande: Tal vid Musikaliska sällskapets
högtidsdag d. 24 jan. 1S08 af S. E.
A(lbom),Åbc,meddeladt af O. F.
Henner-herg (Stockholm; från manuskript,
för-varadt i Musikal, akademiens bibliotek).
— Filip Forsten (med porträtt). —
Om den matematiskt rena
intonationen. — Kritik, Notiser etc.
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Febr. 15.
16.
18.
16.
20.
21, 25.
22, 26.
23.
27.
Wagner: Tristan och Isolde.
(Isolde, Braugäne: fruar
Lyk-seth, Claussen; Tristan. kung
Marke, Kurneval, Melot: hrr
Konrad, Sjöberg, Oscar,
Herou; en matros, en herde:
hrr Lenuartson, Malm.)
Oo un od: Taust.
3:e Symfonikonserten. 1.
Ber-lioz: Symphonie phantastique;
2. Nibelius: Tuonelas svan,
Lemminkäinen drager hemåt,
legender: 3. Smetana:
»Moldau», symfon. dikt; 4.
Tschai-kowsky: Uvertyr »1812».
Tschaikowsky: Eugen
Onegin.
Bizet: Carmen. (Carmen:
fru Järnefelt; Michaela: fru
Högberg.)
E. d’Albert: Izeyl.
P u c c i n i: Madame Butterfly.
Nordisk balladkonsert med
bitr. af hr John Forsell, Nya
Filharmon. sällsk., K.
hofka-pellet.
Leoncavallo: Pajaz/.o;
Balett: Festen hos Therese.
Oscarsteatern.
Febr. 15—17. O. Minkowsky: Vackra
ladyn.
18 -28. Leo Fall: fulia. (Das
Puppenmädel). Operett i 3
akter (efter ett lustspel af Flers
och Caillavet) af Leo Stein
och A. M. Willner. Öfvers.
af Oscar Ralf. (M-.me
Pru-nier, Yvette, Rosalilja: fru
Ringvall, frk. Berentz, fru
Meissner; Markis de la
Tou-relle.Tiborius, Buffon,Romu-al Talmi: hrr Ullman,
Barck-lind, Alium, Ringvall.)
26. Ljungby horn. (Matiné.)
Svenska teatern.
I Febr. 17____ En vintersaga, skådesp. af
W. Shakespeare, musik af
F. v. Flotow.
Musikal, akademien.
Febr. 17, 21. Konserter af violinisten Joan
Manén. Bitr. pianister hr
John O. Jakobsson, frk.
Aurora Molander.
28. Musikföreningens 2:dra
abonnem.-konsert.
Biträdande solister: fruar M. Högberg,
J. Claussen; hrr H. Malm,
Åke Wallgren; Kgl.
hofka-pellet. Dirigent: prof. Franz
Neruda.
Vetenskapsakademien.
Febr. 24. 3:e kammarmusikafton af frk.
Märtha Ohlson, hrr Axel
Runn-quist, C. Lindhe. — Julius
Röntgen: Sonat för violin och piano
E-dur, op. 40; Beethoven: Sonat
för violoncell och piano; E. Lalo:
Trio, A-moll, op. 26, för piano,
violin och violoncell.
En repris af »Tristan och Isolde»
ägde rum d. 15 febr. Musikdramat
gafs senast förra våren med herr
Men-zinsky som Tristan, hvilken roll nu
med ganska god framgång utfördes af
hr Konrad. Isolde återgafs såsom
förut af frk. Lykseth, Brangäne af fru
Claussen; hrr Oscar och Sjöberg
likaså som Kurneval och Marke. Ny i
rollen var hr Herou som Melot.
Operans sista symfonikonsert inleddes med
Berlioz’ »Symfoni-pbantastique», senast
uppförd i dec. 1906. Sibelius’ båda
legender »Tuonelas svan» och
»Lemin-käinen drager hemåt» fick man för ett
par år sedan höra på operan, den förra
dystert entonig, den andra ett oroligt
och brokigt orkesterstycke. På dessa
gjorde Smetanas melodiska,
national-färgade »Moldau» ett behagligt
intryck. Detta orkesterstycke gafs
senast här 1905. Slutnumret,
Tschai-kowskys patriotiska ouverture solennel
»1812», med den inflätade
»marsel-jäsen» framkallande minnet af kriget
mot Napoleon, är ett ståtligt verk,
synnerligast pompöst i slutet med den
starkt tillökade messingsmusiken.
Uvertyren torde ej sedan 1893 uppförts
hos oss. En konsert, som
naturligtvis gafs för fullt hus var
balladkon-serten på operan med hr Forsell
ensam föredragande. I scenens fond
sågs Nya Filharmoniska sällskapets
I medlemmar placerade, hvilka deltogo i
slutnumret, Aug. Södermans »Die
Wallfahrt nach Kevlaar» äfvensom i
allra sista, extrauumret, Alfvéns
foster-landssång, anförd af honom själf,
likasom hans på programmet stående
vackra tondikt »Skogen sofver».
Hof-kapellmäste Järnefelt dirigersde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
