Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16—20. 31 December 1912 - Prenumerationsanmälan - Tvenne kollegor i flöjtspelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 SVENSK MUSIKTIDNING
Svensk Musiktidning fortsattes nästa år med sin 33:dje
år-<lång i förhoppning om ökadt intresse hos våra musikvänner för fortvaron af detta vårt lands äldsta och största
musik-litterära fackorgan. Som bekant har Svensk Musiktidning under sä godt som hela sin tillvaro haft att kämpa med ganska stora ekonomiska svårigheter, till en del härrörande från det ringa antal abonnenter och läsare, som velat intressera sig för tidningen. Att den nuvarande redaktionen likväl efter förre Redaktör Huss’ frånfälle vågade ge sig in på ett sä ovisst och föga vinstgifvande företag som att
fortsätta utgifvandet af Svensk
Musiktidning, berodde förnämligast därpå, att vi äro af den absoluta meningen, att vårt lands högre musikintressen, som för närvarande äro stadda i ett lugnt och förtroendegifvande crescendo, icke ha råd att undvara detta organ. Under den korta tid, som vi
redigerat tidningen, ha vi redan från flera nytillträdande prenumeranter och från många andra musikvänner inom och utom Svcrge rönt talrika bevis på
intresse och välvilja, hvarför vi här
frambära vårt vördsamma tack. Vår sträfvan skall blifva att låta Svensk Musiktidning i allt väsentligt vara densamma som hittills. Förutom de regelbundet återkommande
uppgifterna om operaverksamheten och konsertväsendet i hufvudstaden och utförliga biografiska och in* struktiva uppsatser kommer
tidningen att innehålla recensioner öfver den viktigaste nyutkomna musiken och musiklitteraturen från in- och
utlandet samt redogörelse för de för* nämsta företeelserna i musik* världen — något som möjliggöres
genom af tidningen engagerade talrika korrespondenter såväl inom Sverge som på de största utländska musikcentra —; dessutom kommer tidningen att erbjuda en öfversikt öfver innehållet i de större musiktidskrifterna samt
alltid vara illustrerad med flera
musikerporträtt. En eller annan gäng medföljer någon musikbilaga af
moderna tonsättare, särskildt svenska;
närmast skall följa en scen i klavéruldrag ur Natanael Bergs Le/la». — Stor uppmärksamhet skall ägnas ät de statsunderstödda orkestrarnas verksamhet. — Dessutom kommer
tidningen med nästa år att hafva en
af-delning för kyrkomusik, hvilken
förestås af Musikdirektören Oscar Sandberg, Stockholm. Bland Svensk Musiktidnings med- arbetare märkas: Direktor musices Hugo Jllfvén, Tonsättaren Natanael Berg, Skriftställaren Karl*Erik Forsslund, Tonsättarna Olallo Morales, Wil* helm Peterson-Berger, Baron Carl von Plåten, Doktor Detlef Schultz, Tonsättarna Emil Sjögren, Wil* helm Stenhammar,
Musikdirektörerna Julius Wibergh och Patrik Wretblad m. fl., m. fl. Svensk Musiktidning utgifves
fortfarande två gånger i månaden — från och med nästa år i regel hvarje 1. och 15. — utom tiden juli—augusti till ett pris af 5 kr. pr år. Mindre än hel årgång beräknas efter lösnummer ä 25 öre; dubbelnummer 40 öre. Prenumeration kan ske direkt hos Redaktionen under adress Upp* sala, i bokhandeln samt efter den 15. januari 1913 å posten. För att spara våra förra
prenumeranter besvär vid prenumerations
förnyelse sända vi dem jämte första
numret mot postförskott
prenumerations-kvitto för år 1913. Uppsala i december 1912. Redaktionen.
»Det var min broder, Sire! Da jag en gang besökte honom i
Charlotten-hurg, hörde jag Ers Majestät blåsa flöjt i salongen.» Konungen suckade. »När var det, Springer?» Strax efter det första schlesiska kriget, Ers Majestät.» Alldeles! Quanz var också den gången i sina bästa år. — Och
vidare, Springer!» »Ja, här har jag min son, Ers
Majestät, och han är 17 år gammal. Man sade mig, att han har talang för musik. Jag har därför låtit honom få undervisning i orgel, klaver och violin hos gamle organist Ritthof i Potsdam. 1 lan är också väl bevandrad i
kontrapunkt; men framför allt är han flink i att blåsa flöjt.» »Jaså, är han det? — Hvad heter du, unge man?» Fritz Springer, Ers Majestät.» »Uppkallad efter Ers Majestät»,
tillfogade den gamle. »Har du några intyg»? frågade
konungen leende. »Till Eder tjänst, Sire!» Han öfverlämnade dem med en
bugning. Konungen vandrade några steg fram och tillbaka, och d’Argens gick vid hans sida och föreläste intygen, som voro ganska lofvande. Nu vände sig konungen om: »Och hvad är det så Ni önskar, Springer? »Jag ville gärna ha in gossen vid musikskolan i Berlin, Ers Majestät.» »Och därtill saknar han medel?» »Ja, Ers Majestät.» »Nå, vi skola se till. Följ med, han med sin son!» De två promenerande vände sig om och gingo upp mot slottet, där
markisen öppnade dörren till den s. k. trädgårdssalen och med en bugning å la cour lät konungen träda in.
Därpå vinkade han till Springer och hans son, att de också skulle komma in, och slöt dörren efter dem. Fredrik tog plats i en länstol och frågade därpå: »Unge man! Har du flöjten med dig?» »Ja, Ers Majestät.» »Nåväl, så ge oss då ett prof på din talang, men låt det blifva något af dig själf.» Den unge konstnären bugade sig och gjorde sig i ordning. Ilan blåste ett Largo sostenuto med likaså mycken färdighet som smak, och kungen hör- de uppmärksamt på, under det att d’Argens stod bakom hans stol. Vid styckets slut reste sig
konungen, sägande: »Bravo! Springer, infinn sig i
morgon förmiddag kl. 9 vid
ministerial-kassan i Berlin! Ilan skall få 1,000 taler till sin sons studier. Och när du gått igenom akademien — sade han till den unge konstnären —, herr kollega på flöjten, så anmäl dig
personligen hos mig! Farväl!» 1 lan försvann i d’Argens sällskap genom den närmaste dörren; de två herrarna Springer betraktade
hvarandra med lyckliga anleten. Då visade sig en lakej: »Är det herrarna Springer?» »Ja, nog är det så.» »Så följ mig, en diner väntar på Eder.» Med förvåning fingo de nu veta, att de på konungens befallning skulle äta på slottet. När detta var gjordt,
vandrade de glada hemåt. De 1,000
ta-lerna utbetalades utan svårigheter, och Fritz Springer blef en duktig
konstnär och sedan med konungens hjälp organist i Potsdam i stället för
Ritthof. Ännu finnas i behåll en
koralbok och en flöjtskola af honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
