Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudstaden, gjorde ock vid denna scen sina första
lärospån och blef en af dess bästa förmågor. Vi anmärka till
sist såsom något nytt för detta sällskap, att dess qvinliga
sujetter voro de första svenska skådespelerskor som
veterligen uppträdt i vårt land.
Den nya teaterns spellista var ganska rikhaltig. Utom
de lindansningar, luftspringningar m. m., som förekommo
mellan akterna, utgjordes den egentliga repertoaren af ett
öfvervägande antal öfversättningar, mest från franskan
(Molière, Regnard, Legrand, Saint Foix etc.) och danskan
(Hol-benr’. Men de svenska originalstyckena bilda ock ett akt-
Ö O J
ningsbjudande antal, heldst 0111 man besinnar, att de aldra
fiesta skrefvos för denna scen. Bland de senare åter äro
sorgespelen (af den nämnde Erik Wrangel, Celsius,
Hesse-lius m. 11.) förherskande. Dessa förbigå vi emellertid här,
så mycket heldre som de ej äro skrifna med någon större
talang och för vår tid förefalla långt mera främmande och
konstlade än komedierna. Till lustspelen kunna äfven
räknas en del stycken af mera fantastisk natur, herdaspel och
operetter, delvis skrifna såsom text till musik eller med
inflätade sångstycken, alla utan större eller mera varaktigt
värde, såsom småstycken af Knöppel, Lindahl och Lalin
m. fl. Antalet af svenska lustspel i egentlig mening är
ganska ringa. Under de första åren af teaterns verksamhet,
då i allmänhet lifaktigheten är störst, framträda de bästa,
Gyllenborgs, Modées och Dalins stycken. De tvenne
förstnämnda lemna vi tills vidare för att längre ned egna dem
en utförligare behandling. Dalins komedi »Den afundsjuke»
är redan omnämnd i sammanhang med denne författares
öfriga arbeten. Den erbjuder ej synnerligen stort intresse,
då den, i likhet med hans äfven för denna scen skrifna
sorgespel »Brynhilda», är temligen torr och matt. Tydligen
påverkad af Holberg, äger den snart sagdt sin enda
för-tjenst i den för sin tid särdeles lyckade dialogen. Längre
fram möta vi Ivnöppels lilla fars »Mötesplatsen i mörkret’,
visserligen en bagatell, men ledigt och roligt skrifven.
Såsom en representant för förfallets tid inom denna scens
korta historia kunna vi betrakta Johan Stagnell. Hans
tvenne förnämsta stycken, Baron Sjelfklok och Fröken
Grannlaga» och »Den lyckelige banqueroutieren», framträdde
under det sista spelåret, då teaterns anseende och
popularitet voro i starkt aftagande. Ett svagt inflytande från Hol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
