Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mig» — hörs en svärmare dernäst
»Mig skymningen behagar mest.
O sälla skymning, nöjets dager!
O dunkelhet, så ljuf och mild!
När du förskönar hvarje bild,
Hvad gör det mig att du bedrager?
I dig min yra fantasi,
Utur förnuftets tyglar fri,
Allt i ett lyckligt kaos blandar;
Igenom dig blir skuggan kropp;
Igenom dig fylls jorden opp
Af gudar, jättar, troll och andar,
Nyss fick jag här en vålnad fatt
Ur Svedenborgska andeverlden:
Men ljuset kom. — Fördömda spratt!
Dess strålar i en blink förtärde’n.»
»Fördömda spratt!» — skrek likaså
Bakom en skärm, bort i en vrå,
En man med schene rariteten —
»Snart skall man nu min konst förstå
Bland hela svenska allmänheten!
Det gick i skymningen så bra
Att folkets syn och pung bedra;
Men, se’n man tändt det satans ljuset,
Farväl med allt slags hexeri,
Farväl med svart och hvit magi!» —
Så sagdt, och junkern smög ur huset.
Densamma utväg (nämligen
Dörrns utväg) tog en ann god vän,
Som — ganska hederlig karl annars —
I mörkret nyss, af händelse,
Råkt taga felt om Jickorne
På sin surtut och sina grannars.
En kunskapsälskande person
Ifrån den kungliga polisen
(Som annars kallas plär spion)
Kröp nu helt skamflat bakom spisen.
Att lyss vid ljus går ganska slätt,
Ty dels så distraherar skenet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
