Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon talte. — Darra, falska kön!
Vik ben, bedragna kärleks minne!
Så hämnden röt inom hans bröst
Vid hvarje dolkstvng i hans sinne,
Som trycktes der af hennes röst.
Men huru? Kom han ej att pröfva
I detta samtal med sin fru
Dess kärlek? — Väl, der är hon ju?
När ärnar han sin grymhet öfva? —
Man lemne sagans fortgång fri.
Och läsarn snart skall lära känna
Ett nytt manér att pröfva denna,
Oändligt klokt — att låta bli.
Soupén var gjord och qvällen liden.
Förtviflad, grubblande och stum,
Belsano gick i sina rum
Och frun till sängs vid midnattstiden.
Hon sof. Allt sof i slottet re’n.
Från en kommod vid hufvudgärden
En halfsläc-kt lampa spred sitt sken
Med sorgligaste lugn i verlden.
Af skuggors natt ett stilla haf
Kring hennes säng bedröfligt svallar,
När vid ett ljud, som dörren gaf,
Hon vaknar vid ett rop, som kallar,
Liksom en död väcks i sin graf.
Vid skenets fläkt, som lampan sprider, ’
Hon sitter opp och ser förskräckt
En blek gestalt i nattlig drägt,
Som långsamt fram till sängen skrider.
Hans ena hand en bräddfull skål,
Ett krucifix den andra håller.
Hvars röst? Hvem hör hon? — Sin gemål!
— »Min man... i himlens namn... hvad våller
— »Blif ej förskräckt!» — Vid dessa ord,
Dem han med hemsk förställning sade,
Han satte skålen, som han hade,
Midt framför sängen på ett bord
Och krucifixet från sig lade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
