Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvars omsorg i sin samtids lycka
Bereder nya slägters väl;
Än hjelten, som med helgad ifver
Sitt blod åt fosterlandet gifver,
Liksom sitt namn åt ärans skygd;
Än skalden, som med tjusadt sinne
Går i sin sång för verldens minne
Att göra evig begges dygd.
Ur sömnens tvång naturen frälsad
Likväl i stillhet hvilar än.
Af inga ljud är dagen helsad,
Ej vädret fått sin fart igen.
Nyss väckt, hon än i tysthet njuter
Den kraft, sig i dess sköte gjuter
Af morgonstundens friska flägt;
Och innan middagssolens värma
Emot dess eldar, som sig närma,
Tycks hopdra lifvets andedrägt.
Så dagarna sig äfven bilda
Af menskans första oskulds tid,
Som, från begärets stormar skilda,
Förena njutningar och frid.
I lifvets morgon, der hon danas,
Hon känner sina sinnen manas
Af milda lustars välde blott:
Säll i sin växande förmåga,
Med hjertats värma utan låga
Och nöjet utan åtråns brott.
Men dagen snart ur dvalan lockar,
Bland jordens stillhet, glädjens sång,
Som, vaknande med luftens flockar,
I skogen instäms på en gång.
Med frihet tolken nöjets qväden!
Och när ni qvittren mellan träden,
Der skuggan kring er boning rår,
Låt kärleken er stämma lifva,
Och kärleken det samljud blifva,
Som först till Selis öra når.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
