Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Svensk parlamentarism under 20 år. Den nuvarande ordningens Akilleshäl. Sept. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
troende, medan det icke finns någon som helst garanti för
en följdsamhet i motsatt riktning.
Äro dessa satser riktiga, så betyder det otvivelaktigt att
det parlamentariska genombrottet är ett fullbordat faktum
i Sverige. Som nogsamt synes, är det här framförda
resonemanget baserat på antagandet att den svenska
konungamakten i realiteten accepterat parlamentarismen och att
det icke från dess sida behöver befaras något ytterligare
försök avseende en återgång till en tidigare ordning
som gav monarken större makt. Det är åtskilligt som
talar för att man kan räkna så och utgå ifrån att det
senaste angreppet på parlamentarismen också kommer att
vara det sista. Erfarenheterna från 1914 voro sådana att
de måste avskräcka från en upprepning. Affären inleddes då
med så sensationella tillställningar som bondetåget och
borggårdstalet. Med största sannolikhet hade också den
omedelbara fortsättningen blivit av rätt dramatisk natur,
ifall ej utbrottet av världskriget kommit emellan. I denna
situation erkändes det allmänt att en stat som ville bevara
sin neutralitet omsorgsfullt måste undvika allt som bar
vittne om djupgående inre splittring. I känsla av vad som
här var plikt antogs 1914 års härordning. Det såg
följaktligen ut som om konungamakten hade vunnit en lysande
viktoria..
Segern var emellertid mera sken än verklighet.
Världskriget hade kommit den svenska konungamakten till hjälp
vid företaget att vrida utvecklingen tillbaka, fortsättningen
av dragkampen gjorde det till en nödvändighet att åter
söka kontakt med folkopinionen. Sedan det var
uppenbart att centralmakterna skulle bli besegrade måste varje
uppmärksam åskådare inse att ingen tidpunkt kunde vara
mer olämplig än den nuvarande för alla planer på
maktutvidgning för monarkerna. När de stora tronerna började
ramla den ena efter den andra måste de som sutto på de
små förstå vad klockan var slagen. Säkerligen var lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
