Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Karl Staaff och parlamentarismen. Försök till tydning av sfinxens gåta. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
konstitutionella konungamakten och folkrepresentationen,
om de båda svenska riksdagskamrarnas inbördes ställning.
Men aldrig finner man en sammanfattande redogörelse för
hur han tänkt sig det nya skicket bragt till utförande i
vårt land, aldrig ett citat som gav vid handen att han gjort
sig förtrogen med den stora litteraturen i ämnet. En enda
gång under livstiden gav han ut en skrift som mer
ingående grep sig an med parlamentarismens grundproblem.
Det var 1914, efter den stora konflikten med
konungamakten. Men icke heller där kommo hans personliga
åsikter fram. Broschyren i fråga var närmast en översättning
av en ungdomsskrift av Gladstone, behandlande den
konstitutionella monarkens ställning under parlamentarismens
regim.
Det var under dessa förhållanden naturligt nog att de
som i likhet med Staaff intresserade sig för hithörande
frågor stannade vid den uppfattningen att Staaff icke känt
något behov att fördjupa sig i det parlamentariska
systemets teori och företog sina upprepade försök att bringa
det till användning mera på känn och utan att ha någon
utformad plan för vad som skulle göras. Vid hans död blev
det på en gång klart hur fullständigt även de närmaste
politiska vännerna misstagit sig på denna punkt. I hans
gömmor hittade man det nästan tryckfärdiga
manuskriptet till de två digra volymer som sedan utgåvos under
titeln Det demokratiska statsskicket. Det är numera känt
att han länge ägnat all sin lediga tid åt ingående studier
av särskilt Englands, Frankrikes, Förenta staternas och
Schweiz’ författningar och styrelsepraxis. Av arbetet självt
framgår att han ganska fullständigt behärskade det
vidlyftiga materialet. Han hade fört det stora arbetet nästan
till slut, utan att anförtro andra än ett par nära anhöriga,
för vilka saken ändå ej kunde döljas, vad han höll på med.
Denna hemlighetsfullhet berodde naturligtvis främst på
den inbundenhet som utmärkte Karl Staaffs väsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
