Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Från Karlskronatalet till borggårdstalet. Staaff: "Jag är närmast försvarsnihilist."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
den militära sakkunskapen. De kunde nu också åberopa
sig på att det var vinterlinjen som hade den starkaste
anslutningen inom försvarsberedningarna.
I detta fatala läge menade sig Staaff ha funnit en
acceptabel utväg, då han bestämde sig för att i sitt
Karlskronatal förorda ett uppskov med frågan om övningstiden till
1915 års riksdag efter företagna ordinarie nyval till andra
kammaren. Det kan dock icke förnekas att denna lösning
i grunden var rätt otillfredsställande, detta icke minst
med hänsyn till den ståndpunkt som tidigare intagits på
den liberala sidan. Där hade man sedan långt tillbaka
gjort till en central fordran på en blivande
härordningsreform att den skulle vara präglad av verklig
planmässighet. Då de liberala, Staaff, Persson i Tällberg och
Kvarnzelius, utträdde ur 1908 års försvarskommitté, så skedde
det med den motiveringen att de icke kunde följa
majoriteten då denna bröt ut F-båtsbygget ur dess större
sammanhang och förordade en proposition vid 1911 års
riksdag om byggandet av en pansarbåt av denna typ. Vänsterns
huvudinvändning mot regeringsförslaget var också den att
planmässigheten helt lämnades å sido. Vid avgivandet av
det liberala valprogrammet i försvarsfrågan 1911 var det
återigen planmässigheten som ställdes i förgrunden. Mot
den Lindmanska ministären anmärktes att dess arbete på
försvarets stärkande skedde »utan plan och beräkning»
och socialdemokraterna anklagades för att »rycka bort en
bit här och en bit där av försvaret, utan att se till att
vad som lämnas blir ett ordnat helt».
Kravet på planmässighet vid försvarets ordnande var
sålunda äldre och oeftergivligare än det yrkande på
undersökning rörande »möjligheten av övningstidens
nedbringande» som för många blivit själva huvudsaken i det
liberala försvarsprogrammet av 1911. I detta stycke gick man.
dock icke längre än att man sade att »varken förutfattade
meningar eller en gång vidtagna beslut få ställa sig hind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
