Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Starka regeringar och svaga. Egenheter hos den svenska parlamentarismen. 3/4 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
låta detta vara detta. Det torde ej kunna uppvisas
synnerligen många fall, då omröstningen över ett anslag eller
ett lagförslag ägt rum i politiskt demonstrationssyfte och
med undermening att driva bort en misshaglig ministär
och intet fall då ett sådant försök krönts med framgång.
-
Man får nämligen icke härmed förväxla den situation
som uppkommer därigenom att ministären gör en
framställning vid vilken den fäster synnerlig vikt till
kabinettsfråga. Det är säkerligen enbart sakliga skäl som här verka
och icke lusten att undersöka den mer eller mindre
välvilliga stämningen inom representationen. Den mest
omskrivna aktionen av detta slag företogs vid 1880 års
riksdag av Louis De Geer d. ä. Han satte då in hela sin
ställning såsom fader till den nya riksdagsordningen
och såsom persona grata hos lantmannapartiet för att få
regeringens härordningsförslag bifallet. Men bönderna i
andra kammaren visade sig i sin votering fullkomligt
oberörda av pietetssynpunkterna. A. P. Danielson beklagade
att De Geer på detta sätt förstört sin historia ett
överord för vilket han senare gjorde en ärlig ursäkt och
Carl Ifvarsson avslutade debatten med en fyndig
vändning om att representationsreformen icke vore mycket att
tacka för, om icke var och en ägde att handla efter sin
övertygelse. Värnpliktslagen föll med 121 röster mot 75.
E. G. Boström brukade icke sällan hota med ministärens
avgång, om den ej fick sin vilja fram i den ena eller
andra frågan. Men han lade därvid alltid sina ord mycket
försiktigt, så att det kunde diskuteras hur uttalandet
rätteligen vore att uppfatta, och han var i regel ganska säker
på läget innan han gjorde antydningar i denna riktning.
När han så vann sitt mål, i regel med större majoritet
än som väntades, växte hans rykte som parlamentarisk
trollkarl.
På senare tid har metoden med ställandet av
kabinettsfrågor mer och mer lagts å sido. Den är icke heller rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
