Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Regeringschef och departementschef. Vad är statsministerns huvuduppgift? 21/3 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Herr Hj. Hammarskjöld ansåg att ministärens särskilda
ställning och uppgift bäst markerades därigenom att han
själv blev chef för lantförsvarsdepartementet. Han sörjde
för att »sakkunskapen inom min armé» fanns inom räckhåll
genom att göra nuvarande generalen Mörcke till
konsultativt statsråd. När urtima riksdagen var lyckligt över
ordnades departementsfrågan på det naturliga sättet.
Med de nu anförda undantagen har det sålunda under
hela detta århundrade varit en oskriven lag att
statsministern har för mycket om sig för att lämpligen vid
sidan också kunna sköta ett departement. Oavbrutet ha
ju också de ärenden ökats som ministerchefen haft att
övervaka. Det har legat lika nära att han varit
departementsfri som att partiledarna avstått från att ta plats i
ständigt utskott. Herr Branting har nu brutit med denna,
man kan gott säga tradition. För hans förenande av de
båda främsta platserna i konseljen saknas prejudikat i
Sveriges historia efter 1809. I Frankrike, som är de
ministeriella experimentens förlovade land, har
experimentet däremot gjorts. Med vad framgång är svårt att
bedöma på avstånd. Det svenska arrangemanget
sammanhänger naturligtvis med det socialdemokratiska
partiets brist på lämpliga kandidater. Herr Brantings
överlägsenhet i kvalifikationer för båda posterna erkännes
allmänt av hans partivänner. Men både landet och
regeringen måste i längden bli lidande av att han påtagit sig
en arbetsbörda som överstiger en mans krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
