Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Folklynnet och alkoholen. Om nykterhet, förbud och referendum. 16/8 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
ett »konstgjort». Sådant kan ju sägas, men det har mycket
mindre bärkraft än författaren tror. Man kan däremot
sätta det Tegnérska: »Blott barbariet var en gång
fosterländskt.» Ett konsekvent undanröjande av alla behov som
äro konstgjorda betyder i grunden detsamma som att
avlägsna allt vad kulturen skapat: vetenskap, litteratur och
konst likaväl som samhälle, lagar och rättsordning. Mot
stoicismens filosofi och Diogenes i tunnan kan man med
framgång sätta positivismens lära att kulturens uppgift
är att hos människorna skapa så många förnuftiga och
harmoniskt sammanhängande behov som möjligt och
politikens uppgift att i görligaste grad sörja för att de bli
tillgodosedda.
Det skall visst icke påstås att spritbehovet är vare sig
en kulturförutsättning eller en kulturfrukt utan mask i
kärnhuset. Men inför den bevisföring som förbudsivrarna
prestera kan det dock vara frestande att konstatera
hurusom man knappast känner någon kultur där man icke redan
i begynnelsen möter spriten i en eller annan form. De
som veta ganska litet i detta ämne äro dock allmänt
bekanta med Noak och hans lilla svaghet för jäst druva.
Och svensk historia bär mycket livliga påminnelser om att
ifall spritbehovet är omänskligt, så är det åtminstone
uråldrigt, och ifall behovet är konstgjort, så är det
åtminstone ingen konst att tillfredsställa det; det är tyvärr
mycket svårare att hindra vinstbegärets spekulationer i
denna konstellation av starkt begär och lätt anskaffning.
Att sagan låter en av Ynglingaättens första konungar
drunkna i ett mjödkar ger redan ett litet begrepp om
gamla tiders svenska dryckesseder, och samma intryck
förstärkes när det om en annan av samma ätt i senare
diktning heter: »Och när han gick att strida bars hornet vid
hans sida.» Vid de religiösa festerna i Gamla Uppsala
krävde drickandet lika mycket utrymme som blodsoffren
och än i dag betyder i en viss slang »blota» detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
