Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 1594
lefve och dö medh thet som beslutet vart och icke låte pocka sigh
därifrå: thet skulle alle stenderne förse sigh till them.?
När thet nu var afhandlet, vart för rådh achtet och gillet, att hele
menigheten skulle stelle sigh på gamble gården, hvar i sin ordning,
och af hvart stånd uthnempnes dhe, som schrifften och alles gemene
värf h. f. N. hertig Carl öfvergifve skulle, ded och skedde; the andre
förtöfvede nedre på gården. Omsider komme the uthskickede ifrå
hertigen och sade att hertigen ville gifve svar [ifrå] sigh efter middag.
Om erchiebiscopen udi samtalet ful hertigens svar: mäden k. Maij:t icke
ville gifve sin stempne öfver honom, kann man icke för en person
schuld nederslå hele ärendet.
Efter middag klockan 74 kom här Claus Bielke, här Carl Sture
mäd någre flere af adelen neder ifrå hertigen och talede mäd almogen
på schole platzen, nemligen att fursten och riksens rådh låter sigh den
inlagde schrifften aldeles väl behaghe och hafve inga besväringer der
emott, män theres mening var, att uthnempde tilförende af alle sten-
derne ville sielfve stige op till konungen och presentere honom schrif-
tene och fordra svar tilbaka ig
nn. Tå ropade almogen, att om thet
schulle så ske, måtte icke riksens rådh drage sigh unnden utan [under-]
skrifve? schrifften och nogre af them stige op till konungen mäd the
andre stenderne, det och så skedde. Män almogen leth sigh der
mäd icke åttnöije, att theres nempnde och utts
ede ginge up? til
konungen, utan dhe samptligen tredde mäd up och betedde sigh för
konungenom. När och konungen blef påmint att almogen var för-
handen, kom han uth och talede med them, och? i ded hann skulle
begynne taled,”? öfverantvarde biscopen i Linköping konungen schriff-
ten.” Konungens ordh till almogen var: Gudz fredh, hafve I något
värf till migh? Tå svarede almogen, att konungen ville nådigst
svare till theres innlagde gemene begären och icke dröije dermäd.
Sade konungen: jagh hafver lofvet tilförende och lofver ännu,
att g vill holle eder vidh Gudz ordh och denn religionn,
som var udi min fader faders sidzste och min salige faders
förste regementz tidh och der hos bevise eder all konglig
ynnest och nåde. Villie I och vare migh hulle och tro, och
räckte mäd thett samme sin hand up, hvadZ7 seije I gode männ?
Tå upreckte nogre” af almogen sin hannd up. Här Lars i Tierpen,
ropede mäd höge röst: nådige härre och konung, vi begäre under-
dånligen att e. k. Maij:t ville för Gudz äres schuld och edert
konglige evige berömmelses nampn tillåte oss denn, som af
alle icke allenast högre utan och niddrige stenders endrech-
tige röst till erkiepiscop korat är. Der till konungen svarade:
när jagh hafver läsit denne schrifft, som migh nu öfverant-
vardét är, den jagh i 2 eller 3 dager förväntet hafver, så
skole I få svar der opå. Klagede och bönnderne om sin nödh,
denn de lide. Tå svarede konungen sigh förlenngst hafva befalet uth-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
