Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag en bedräglig ro i hvilans armar njöt.
Knappt sömnens tunga hand mitt trötta öga tvingar,
Förr än mig tycks, jag bärs på vädrets lätta vingar.
Jag snart från höga skyn, åt jorden skådar ner;
Det segelfulla haf jag under föttren ser;
Dianas stolta lund liksom en punkt försvinner;
De högsta skogar ren som lägsta gräs jag finner;
Och jorden som en skymt utur min åsyn far.
Jag i en annan verld en hastig kosa tar,
Och till förtjusta fält och sälla dalar hinner,
Där ögat vårens prakt och höstens frukter finner;
Allt hvad min anda drar en vällukt åt mig ger,
Hvars ånga dunstar fram från alla trän, jag ser.
Där glänsa vattuspel i skygd af palmens grenar,
Och Myrtens späda blad med rosen sig förenar.
Jag häpnar för mig själf och vet ej, hvart jag går;
Jag hänrycks af den gud, i dessa nejder rår:
Jag såg ett älskligt barn, som vänligt åt mig myste,
Och sjålfva himlens fröjd uti dess ögon lyste;
EJn trupp af nöjen sågs, som lopp uti dess spår,
Som kring dess hufvud flög och lekte i dess hår.
Han fiårilvingar bar, som tusen färgor delte,
På hvilkas tunna flor en lindrig vestan spelte,
Med ömhet detta barn hörs stafva fram mitt namn;
Camilla, ropar det, ack tag mig i din famn.
Jag detta täcka barn intill mitt hjärta lade,
Och Kärleksguden själf i mina armar hade.
Hans lågor tändes upp, ack brunno i mitt sköt.
I hela själen strax en okänd vällust flöt.
Men denna vällust snart förvandlar sig i smärta,
Ån andan blir förkväfd och ån förtärs mitt hjärta.
Hvad fasa! dessa fält i hast förvandla sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
