Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax tordön9 buller höra och mörker kringger mig:
Jag skrftms af forsars fall, af vilddjurs rop och läten;
I nakna skrefvors djup jag röjer ulfvars Fäten;
Från träsk och mörka kärr en gytjig bölja går;
Jag trampar dödens ben och mellan grafvar står,
Dår källor utaf blod kring mina fötter strömma.
Ett hiskligt spöke syns, jag fåfängt vill mig gömma;
Det i sitt kalla sköt mig strax med grymhet tar,
Och i en evig natt med tunga kedjor drar.
Ack, Doris, denna dröm ån för min åsyn sväfvar;
Förgåfves vaknar jag, mitt skrämda hjärta bäfvar.
Munn’ himlen ledsnar vid att mer beskydda mig?
Månn’ under mina 6teg en afgrund gömmer sig?”
“Camilla, stilla dig”, den rörda Doris svarar.
“Hvad kan du frukta för, din oskuld dig bevarar;
En dröm år blott en dröm, en tung förförisk dunst,
Som öfverrumplar dem, som njuta sömnens gunst.
Men hör du herdars sång som dina hjordar drifva?
De gälla jägarhorn kring bergen genskall gifva.
Till din gudinnas fest du re’n. bör pryda dig.
Du ser ju offrens rök mot himlen häfva sig.”
Af detta Doris tal Camilla något lindras;
Men hjärtat upprördt är, dess aning kan ej hindras.
Det lisas ej så lätt, som det kan bli’ förtryckt,
Ty oron vänder om och sårar i sin flykt.
Hon dock med mera frid till nästa källa hastar,
I hvilken lagerns löf sin gröna skugga kastar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
