Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fr&ga, bäfvande och skygg, en fråga utan röst,
Mer tyst ån sucken själf, som smög ur hennes fulla
bröst.
När hela skaran gått förbi, de första som de sista,
Då svek den arma flickans lugn, då sågs dess styrka
brista.
Hon grät ej högt, men pannan sjönk mot hennes öppna
hand,
Och stora tårar sköljde ljuft den friska kindens brand.
‘Hvad år att gråfa? Fatta mo 1, ån står oss hoppet åter,
O dotter, hör din moders rö^t, en fåfäng tår du gråter;
Den, som ditt öga sökte nyss, och nu ej återfann,
Han lefver än, han täukt på dig, och därför lefver han.
Han tänkt på dig. han följt mitt råd att ej gtl blindt
mot faran,
Det var mitt tysta af ske isord, då han drog hän med
skaran.
Af tvång han följde truppen åt, hans håg var ej att
slåss,
Jag vet, han ville icke dö från lifvets fröjd och oss.”
Och flickan såg med båfvan opp, ur sorgsna drömmar
vaknad,
Det var, som om en aning stört det stilla hjärtats sak-
uad,
Hon dröjde ej, hon s ig ea gång ditåt, där striden brann
Och smög på väg och flydde tyst och skymdes och
försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
