Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stund flöt bort, en stund ännu, det led mot natten
redan,
1 skyn sam molnet silfverhvitt, meu skymning l&g där
nedan.
“Hon dröjer än; o dotter, kom, din or.» fåfäng är,
I morgon, innan solen gryr, är re’u uin brudgum här.”
Och dottern kom, med tysta fjät hon nalkades sin
moder,
Det blida ögat skymdes nu af inga tårefloder,
Men hennes hand, till hälsning räckt, var kall som
nattens viiid,
Och hvitare än fästet- sky var hennes svala kind.
“Red mig en graf, o moder kär, min lefnadsdag är liden;
Den man, som fick mitt hjärtas tro, har flytt med skam
ur striden;
Har tänkt på mig, har tänkt på sig, har följt ert
varningsord
Och svikit sina bröders hopp och sina fäders jord.
Når skaran kom, och han ej kom, begrät jag nys3 hans
öde,
Jag trodde, att han låg som man på fältet bland de döde.
Jag sörjde, men min sorg varljuf, den var ej bitter då
Jag velat lefva tusen år att honom sörja få.
O moder, jag har sökt bland lik till sista skymt af dagen,
Men ingen af de slagna bar de kära anletsdragen,
Nu vill jag icke dväljas mer på denna svekets ö,
Han fans ej bland de döda där, och därför vill jag dö.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
