Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blommor, dränkta i t&rarnes dagg, kanhända I kyssten
Flyende ftngelens fot? — Lyckliga, gråten och dön!
Sky, som löser dig upp i vestans skimrande guldstoft
Var det af dig, som hon bars stilla till himmelens
rand?...
Klang’ du sångare, fritt: ack, ingen din stämma
förnimmer;
Sucka, du flfimtande bröst, — ingen, ack ingen dig hör!
Ingen, ack, ingen förstår den sorg, som i själarnas
midnatt
Gömmer sin mäktiga rot, växer och nåres af blod!
Och ej irrar ändock härnere en själ, som ej hvälfver
Fröjdernas skimrande hjul rundtorn en axel af kval
Människohjärtat är sjukt: därför det dväljes i mullen
ömmar för himmelens hand, ömmar, men helas än*
dock.
Icke mot jordens flyktiga lust jag byter de tårar,
Hvilka i minnenas natt stilla jag gråter ibland,
Stilla jag gråter ibland, når de blånande rymder jag
skådar,
Dit jag förlägger mitt hopp, dit min Angelika gått.
Ack, men hur ofta ändock mitt ensliga hjärta vill brista!
Minnenas ljufliga tyngd trycker till jorden mig ned;
Ty jag har ägt för min kärlek en vår och en ros för
mitt hjärta: —
Stormen har härjat min vår, döden har tagit min ros.
2.
Hvila din vinge, min själ! — Dig Lölj i ett töcken af
tårar,
Gjut ur ditt innersta djup sorgens elegiska ljud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
