Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klaga som fågeln i skog, när hans ho är plundradt
och öde,
Sucka som vinden i säf suckar, när hösten är när!
Tro ej det smickrande hopp, som vaggas pä luftiga skyar,
Tro ej den svalkande frid, vindarna ljuga för dig!
Men när hårjaren går i höstdräkt fram öfver fältet,
Stormarna ryta i sky, v&gorna brytas å strand,
Då, min själ, får du tro; det spräk de tala år sanning;
Dödens, förgängelsens spräk, kärnan af lefnadens dikt.
O, hvad drömde jag ej, hvad hoppades, ägde jag icke,
Medan jag trodde ännu lifvets bedrägliga sken?
Friden krönte min natt, min dag var fyld af triumfer,
Morgonen lyste af hopp, kvällen af piinnenas fröjd.
O, min Angelika, hör du ännu den jordiska sängens
Sväfvande, darrande ljud fjärran ur mödornas däld?
Hör du, nät natten är ljum, och på genomskinliga skyar
Vindarna vaggas i sömn, suckar ur sorgernas dal?
Hör du kanhända en suck ur mitt bröst, en ton ur
min lyra?
Ler i din himmelska ro, känner kanske dem igen?
O, min Angelika, då, då bruste mitt hjärta af glädje,
Och med en segrande sång flöge min ande till dig!...
Men jag lefver ännu, jag sörjer och irrar och faller!
Icke Angelika hör sångarens klagande röst.
Ack, hon sitter i ljus och dricker de saligas nektar,
Änglarnes tjusande sång fröjdar dess jublande själ.
Himlarnas svalkande luft kringströmmar dess glödande
ande,
Edens oändliga doft gjuter sig mildt i dess famn ...
Icke de saligas lugn af jordiska växlingar störes:
Sorlet af människors lif studsar mot himmelens port.
Men kanhända likväl ett blygt, ett irrande minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
