Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty honom böör, och ingen an
Sig vällia måg, och eder man.
5.
Phillis.
Indice, non sonitu.
Eert råd det semmer eij min blygd,
Och, som mig tyckes, iungfru-dygd,
När som man råkar uti glam
Det orde gifftas nämna fram,
Strax rodna vij lijksom en glöd,
Ty blygsamheten giör oss röd.
Hvem är så diärf, som säija kan:
Fort moer, sijr bit, iag vill haa man!
Hvad iungfrur plågar är ett kvaal,
Som vill förstås förntan taal,
Ty fast et uhrvärck inte slår,
När visaren allenast går,
Så kan man lell den hela dag
Förstå hvar tima utan slag.
Så snart een flicka blier så stoor,
At hon är jemnhög med sin moer,
Och hon kan utan hinder draa
Moers kiortil eller kassika,
Ell när een modig piga får
Tri sex uti sin ålders åhr,
Föräldrar, märken då forvist,
At hon haer feel förutan brist,
Och fast hon tiger, någon bräck,
At hon är lustig, stålt, och käck,
At hon är modig i sin gåug,
Och älskar en liuf älskogs-sång,
At hon upbeenar nett sit hår,
Och lagar, at alt artigt står,
Band, kraga, knytning, ärmekrus,
Förn som hon går utur sit huus,
Är märken, märken moer och faer,
At hon eld uti hiertat haer.
En mangill piga tänker kring,
Fast om hon säijer ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
