Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ok når man bast på troor at baa sin boning fåst
I oforstorligh fridh, då kommer forst en giåst,
Som all vår såker last ok roon i bni forstorer,
Snart fienden, snart vån til mörka grafven förer.
O, baro selian skeer, at två lijk, som i dagh,
(Som aldrigh sigh förlijkt) få giora follies-iagh
Til graffvent flvar ok en begråte tbetta falle
Mad glådie-tårar, at obr världens pinostalle
Thet dygd-prijs-vårde paar, som lefvd’ atom all tvist,
Sigb funnit, genom thet at en tben andra mist.
Herr Myrman, then som var en man, som älska friden,
Ok altidb frijdlig fans i alsom största striden,
Thens rätta redligbeet slatt ingen giord förnär,
Then genom sin förtiånst år, seen han ey mebr år,
Beprijsd aff klokt förstånd, ok lifver genom döden
I mång’ beträngdes barm, tbem ban i största nöden,
Tross affvund ok ilsk-vett, til hvad tbem borde bielpt,
Ok orättrådigt kijff neerkvaft, trät-dryge stiålpt;
Han föllier nu sin vän ok rätta dygde-maka,
Som både dagh ok natt i Herrans fruktan vaka,
Tbens kysk-, fruktbare kveed for många signad vaar,
At boen trij gånger trij dygd-byrdor burit baer.
Hoon vaar för kvinnekion beprydd mad dygd ok åra,
Ok kund* all’ andra väll mäd efterdömme lära,
Hvad blygd- ok dygden bör, för gammal eller ang,
Hoon aktad korsens last, som Gudb gaaf, aldrig tung,
Men baar’t mäd talamodb; herr Myrman ok tbeslika,
Som balfva hierta sitt ey nånsin ville svika.
Iagh seger uti kort, att begge varit haer
Ett uti döden sällt, i lifvet sel lan t paar,
Fast Theons giftig munn kan skee tbermoot tors såija,
Men hvem är väll, som vill afvunds-mans oveet väija?
Ey föddes än til dags så beel fullkommen man,
Som allom rätt till lagb ok nöije göra kan:
Hvar hafver iu sitt fehl, ey är vij engel-rike
Uti fullkommenheet, men iordske Adam like,
Tben fehl- ok faller mäd, som troos för super-klook,
Dok then sigh tenker vijs, mäst dy baa vist är took.
Thet största trapsteg är till nardom klook sigb tykka,
Fast om en elliest är i konst then värsta pykka;
Men slijkt bor intet bijt, hvar tårar fållas böor,
Att, hvad vår fosterstadh undstoder, fälls ok döör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
