Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårr an Thebaner leet1, värst lita som man kan,
Ok till en större sorg än leija någon ann.
Nei, intet semmer tbet oss kristna til at giöra,
Ey står oss väll, at vij för mykket låta höra
Vår sukkan ocb vår gråt, fprdy vij vete vist,
At intet then är tapt, then som vij hafva mist.
Dok hvem är fail then, som en menniskia förtänker,
När halfva hiertat mist, at han sigh hårdlig kränker,
Ok ånger bära kan om sin förr såta vän,
Then han veet at ban ey mebr kommer hijt igen?
Hvem vill, herr Sparfeld, eer då med gott fogh förtykka,
At I mäd ängslig snck begråten eer olykka
Ok eder makas död, som var eer halflva sial,
Eert andra siälff, eer tröst ok aldra bästa väl?
Then som förtänker thet, är värr’ än värsta dinren,
Som 8Öria makan sin aff drifft ntaff naturen.
En rasker hiort i fält, han råmar för sin bind,
Han synes sukka, när han vädrar oti vind
Ett leion, tiger, pard, en varg ok villa biörnen,
Kring-letar skog ok bask, i tistel ok i törnen,
När han sin maka tapt; the hängia hufvud neer,
Ok b var uppå sit vijs sin sorge-kvaal beteer.
En tartardufva, som sin ban ey borer knarla,
Skyr trän ok grenar, som aff gröna löfvet falla,
Ok älskar i sin sorg en torr ok baran kvist;
Så veete damma diur besukka, hvad the mist
Hvi vil en menniskia då intet blij bedröfvad,
När som hans bästa vän aff döden blifver röfvad,
Ok serdeles en vän, som hålles mehra k i är,
Än man sigb håller siälff ok hvad i värden är?
At mista faer ok moor, at mista systrar, bröder,
Släkt, fränder, vänner ok hvad mehra döden öder,
År biertans siäle-sorg, dok ingen större nödb,
Än när et äkta band slits aff förr bastig dödh,
Som här (dy verre) skett. Ta haer för skarpa skiäcktar,
O dödh, mäd hvilke tha alt menskie-kiön befäcktar
Ok öfvermäktar. Ab, för grymmer var tha här,
I tbet tha dygden i sin fulla blomstran skiär
Ok bäfver ner i mall. Knapt hade bimmlen knutit
Thet demant-fasta band, förn thu thet åter brutit
Of-grymmeste tyran, du bafver blosset släkt,
Som nys aff Hy men tändt, tha haer’t aldeles bräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
