Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om thet kan kalias kors, at fangen blifver frij,
En doder rått får lijfv. Betrakta man ok sij,
Hvad vårt falsk-nembde lijfv dock är:röök som försvinner,
En dimma som forgår, et reep som siålar binner,
Förnufftes fångetorp, ett tukt-huus fylt mad nödh,
Gallblandad sottma ok balfflefvandes en dödh.
Hri räds vij då for döö? För hvad skull är, vij hissna,
Om någon minner på, vij mått’ i grafven vissna,
Then vij kunn* hata, men på intet sått undfly?
Är döden våll så arg ok ellaker, som vij
Oss honom billa in? Nei, döden är rått lifvet,
Han låser himmlen op, taer bort hvad oss var gifvet,
Gier hvad oss ågnar rått; så bytt år lykkan vår,
Når man för mennskior Gudh, för döden lifve får.
Hvad tappa vij tber i? Gudh ymper ok försätter,
Lijk som en trågårds man, ok vånder gott i båtter.
Tben salig döde fruen år, fast I krankes, vål,
Hvad ingen dödlig veet, sijr hennes sålle siål,
Går öfver stiernors hvälft* uti snöhvita kläder,
Hvar hoon mad änglar ok them uthvaldom sigb glåder,
Sijr Gudh, lijk som han år, ok undrar högt therpå,
At vij så diupt bär neer ok långt från henne stå.
Dy unnen henne, hvad som I an onske eder,
Ok vänten tåligt, til thes Gudh eer og thit leder;
Han giör alt, hvad som skier, bå litet eller stoort,
Dy seien: Herren haer i alla ting våll giort.
Vij hoppas, hvad hoon haer, dy låtom oss alt drifva,
At vij må daglig döö, thet vij måd henne lifva
I åndlos saligheet. Seil, salig then thet giör:
Tben som döör, forn han döör, han döör ey, när han döör!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
