Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utbaff vällusts olott; hans åtrå bafver kiär,
Hvad tom bant himlitk sial lijkt ok hvad avigt ar.
Io mehra da bant hogb från tbenna verldeo vijker,
Io högre går bant siäl, som otrött stadigt fijker
Från thenne dödligheet ok hvad tom kallat värd,
Flyr lijk tom orm ok gifft bå världen ok thes fiärd,
Som fogel-kungen örn, när had i lufften stiger
Ok genom vingrant krafft högt ofver tkyna flyger
Til himmlen8 stierne-bvalff och mäd tit flygand’ lopp
Syns föllia solen siälff, at hinna henne opp.
Et tå högt sinne, som vil i sigh sielfvan vijka
Ok aldels vara sit, behöfver intet tvijka,
När siokdom kommer på, kan på then svarta dödh
Föothan blondan sij ok lägger all sin nödh
För sina fotter neer, kan intet öfvervinnas
Aff någen olycks-storm, hor stoor han kan othtinnas,
Går uthan opbåld fort ok vänder intet om,
Går ofver sigh til Godh, från hvilken tbet först kom,
Ok låter iorden stå, lijk som eu eld sin låga,
När ban får öfvermakt, op onder himlens båga
Mäd liosa gnistrar slår, at ingen hindra kan:
Så är, then sigh först siälff seen världen öfvervan,
Then går rått vägen fram; ok hvem vill ey thet giöra,
Nu som vij veet’, at all ting döden hoos sigh föra,
Ok intet utbaff alt, hvad någon sijt elf sijr,
Förutan obestånd (som stadigt) stadigt blijr.
Haer, seen som världen värld, ey alt måst hädan fara?
Haer icke tijden ongt med gammalt samman parai
Och ey mäd-åldren skönt, män taget alt sin koos,
Root, törnebuskan ok mång brått-bortvissnand’ roos?
Lijk böllier oppå siön med macht hvar andra drifva
Ok välta för sigh fram, ok ingen våg kan blifva
Orörlig uti storm, så drifver en en ann
På världens skvalpand’ baaf; barn, gamble, k vinn’ok mann
The måste alla fort, dy döden ktn ey skona,
The haa en lijkan rätt, then som bär spijr ok krona
Ok then som baak en plog i rijfna kläder gåår,
Een David som är kong, ell’ en som vaktar fåår.
Alt, hvad som blijr, flyr bort, begynslen aflar änden,
Thet lär naturen siälff, dy märken väl ok vänden
Ehrt öga bvart I vill, så lär I kännas vidh,
Hurr all ting moot hvar ann uti ofrijdlig frijdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
