- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 10, Lasse Johansson (Lucidor den olycklige) och Nils Keder /
314

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För fro88- ok skiälfve-soot, så taer bran-si a kan vidb
Ok lägger, förn han troor, hans krop på båren nidb.
Alt atår i Gndz behagh, b vem han thet täckes gifya,

Ok kan man lyckan ey, ey stiernone tilskrifya,

Hvad Gndh allenast giör; alt ståår uti hans band»

Han lättar korses tyngd ok löser sorgeband,

Them ban siälff sammanknöt. Alt hvad på iorden händer,
Om man sigb öster-väst-sör eller nårr-åth vänder,

Skier genom Gudz bebagb på et ovetligt sätt,

Ok är, hvad som oss tycks orättast, alltijd rätt
Fast om vårt svaga kiött tidt giör sigb tvivel-tankar,

Ok intet (som sigh bör) sin troos grundfaste ankar
Neersänker uti Gudh, som alla ting förmår,

När världens brusand baaf mäd tusend böllior slår
Uppå vårt svaga skepp, tbet olycksstormen drifver
Få klippor, reff ok sand, om ey then Högste gifver
En stadig-godan vind ok styr oss siälff i hampn,

När vij aff en rätt troo åkalla Jesu nampn.

Thet synes mången väl heel underligen vara,

At sorg, ell hvad som ond, mäst them plär vederfabra,
Som älska bäst sin Gudh: thet Job ok andra bändt,

Så länge Gudh sin hand (ey nåden) från them vändt;
Men åter tvert emoot plä lijk som lager grönska
Then aff-gudhsiute hoop, at the haa hvad the önska,

På iorden himlen siälff, men ab, förutan Gudh,
Förthenskuld at tbe ey full-föllia Herrans budh.

Tbet synes underlijkt, så at man offtast svijker
Sigb siälff, i thet at man uti sin tanka tvijker,

Om Gudb en håller kiär, när man i nöden ståår
Ok sijr, hur mången an’n, alt hvad han äskar, fåår.
Men usle dårligheet! Vij borde ju betänckia,

AtoGudh aff kårsens kalk then störste drick plär skänkia
At them, han älskar mäst, ok läggia lijka så
Them, som han kiärast haer, thet störste korse på.

Lijk som en fader tidt sit barn mäd rijse tucktar
Aff kiärleek, ey aff haat, i fall thet inte frucktar
Hans budhord, lijka så giör herren Gudh mäd oss,

Dy han som kiärligst är, när han mäst vredga låss.
Thet saligt-sälle lijk, vij här for ögon skåda,

Kan vittna hvad iagh sagt ok, then som tviflar, råda
At troot för sant ok vist, (om någon tvifla kan)

Dy ingen är så dumm ell så vetlös, at han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/10/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free