Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som utan till med gull the piller wäl förgyller Men innan till them opp med bätska gallan fyller.
Men hwad! Skall oss då neer i tysta grafwen föra Förtwiflans mörcka sorg? Skall ända på oss göra Wärt hårda fångskapz ook? Sku wij städz träldom lida, Och intet töras på en önsklig ändring bida ?
Sku wij hwar dag med ach och bitter klagan börja,
Och utan hopp och tröst till sena qwällen sörja?
Skall hela natten då wår säng af tårar flyta,
Och dag och natt sig om, men ey wår plåga, byta? Ney, bort förtwiflan, bort, hon lägger steen på börda, Och will med jdel sorg oss uppå slutet mörda.
Hwad är sorg utan hopp? Ett såår, som alldrig botas; Ett swärd utöfwer oss, af hwilcket döden hotas Oss i hwart ögnableck; Ett gifft, som kring sig fräter, Och effter handen bort ur benen märgen äter;
En gifftig huggorms bett; en eld som stadigt bränner, Hwars låga innerst man uti sitt hiärta känner;
En outsläcklig törst, en pihl, som hiärtat råkat;
Ett åskeslag, som haar båd been och lemmar bråkat; En wäg som oppåt oss på högsta berget leder,
At med thess större fall i afgrunn störta neder.
Ty bort förtwiflans natt, bort hoppetz falska dager; Then förra skräcker oss, then seenre oss bedrager.
Men när man hwarcken skall uti olyckan qwida,
Ey fagna sig af hopp, på hwad sätt skall man lida The plågor, som oss af then hårda lyckan sändas,
Hälst när the hålla ann, at the tyckz alldrig ändas? Man sorg och lust skall moot med lika sinnen taga,
Ey fägna sig i lust, ey uti sorgen klaga,
I lust ey yfwas, och i sorg ey modet fälla,
I med- och motgång så sig weta till att ställa At man på dygdens wäg med jämna fotter tråder,
Och sedan gott och ondt med lika ögon skåder.
Then som beflitat sig i dygdens skola kämpa Med sina lustars agg, them söker stadigt dämpa,
Lär till then rätta lust, then sanna glädie hinna Och i sitt sinnes roo ett stilla nöije finna.
Thet elliest kallas lust, kan rättlig lust ey heta,
Ty utan nöije kan man utaf lust ey weta,
Och utom dygden man förgäfwes nöije söker,
Ty wällust, höghet, gull man längtan i oss öker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
