Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Oxe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ordet, som O od eder giett, sprijder otb med skalland
ba-
suner,
Straffer och truger med flijt hårdnackigom, styfvestom folkom, Föllier på synden stort straff, ja helvitis eviga plågor; Gifver och skiänker igen botfardigom hiärtan den glädien Ärfva få bimmelens frögd och vijstas hos Gnd otan ända. Andelig ståndet det bar i dy siijka saker stort ansvar, Vakande öga att gie öfver hiorden, som går i vildmarken, Vackta dem ifrån all diar, som glupande, svälgande komma, Så mycket gjörligit är böra vijsa sin yttersta omsorg,
Till dess att tijden, som alt förändrar oeh vänder till intet, Giommer dess kroppar i mull och fåfangligbeten afmålar.
Värdsliga ståndet.
Stiger en koug på sin trohn, tar i hand sin kongliga spijra, Lycka och välgång skie tigh, o landzens konuog och herre, Skrijas enhällelig då med all nnderdånigste vordna. Huldhet, aU lydna och troo vij svärja vår konung och
chrona,
Herrarne krökia sin rygg och yppersta männer sig buga, Allmogen faller till jord, visar troo och kiärlek och lydna, Lijfvet och blood vij för dig skola våga till yttersta dråppan, Skulle med rustand krigsmacht fienden falla in i din länder, Oss icke lembna i frijd, som friden högst älska och önska, Ey nån lär finnas af oss, som kan skiöta båga och skiächta, Som icke lär ta emot de sällsam och obudne giäster,
Bju dem i högstufvan in, b var blodet strömmar på marken, Slacbta och öda med hast, små barn ej skona i lindan. Skatter, uthlager hvad helst, och hos oss är nånsin att finna, Skall tagas spijken ur vägg, sällias bort bvarendaste staake, Plichtiga är vi till att, fast arfvet urminnes mån vara, Ofra och låta för dig, vår konung och kiäreste fader. Hoo tycks nu mehr vara säll, än den som länder och rijken Äger och hafver i våld, ja giör hvad helst honom lyster. Vid sådan kongliger macht, vid härskan af rijken och
länder,
Lydna vid hulheet och troo, vid kiärlek af hvar undersåte, Finnes här svårighet störst: en måste ha sorgen för alla, Krijga till vatn och land, för hofrätter, kiyrckior och skolor, Grefve- och friherre-stånd, för adell och borgar" och
bönder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
