- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 11. En svensk fånge i Simbirsk ; And. Rydelius ; Harald Oxe ; Germund, Carl Gustaf och Carl Wilhelm Cederhjelm /
136

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Forst älskar det sig sjelf, seo dem som intet fela9 Sen oss, med hvilka det sig sjelft behagat dela,

Sen djnr, sen döda ting: si detta älskesatt År i ett sondt förnuft en myndig lag och ratt. Var tvist skall snart bli all. Om några ord jag beder: Säj, ålsken I ert vål, så högt som skaparns heder? Om I ej gjören det, så bli vi skilde snart:

Sått in er våija då, min tappra vederpart

Dalin.

Blir hela verlden blott en varg- och röfvarbygd,

Då man gör mot en ann, alt hvad man sjelf vil bafva, Då man fördömer dem, som i den plikten snafva,

Då i dess fyllnad satts vårt eget vål, vår dygd?

Det handla kallas kan. Naturen sjelf med skål Ej binder oss til mer, än til at ärligt byta:

Trots med et annat band man oss kan sammanknyta,

Oss som or frihets stånd gett oss bvar an til trål. Beträds en handelsman med falsk aln, vigt och mått, Bör handeln i gemen derföre man beskylla,

At han med svek och list tillåter pongen fylla?

Ja men, om er man tror, så är det slotet godt,

Af mi88brokt egen-nit I sådan målning gör,

Som ingen egen-nit rättrådig konde vara,

Som Gud med folk och kong med dygden lope fara,

Om egna niten klokt oss dem at älska för.

Men gifven er til freds: altsammans kan bestå,

Når vi se från det alt ej skiljas kan vårt bästa,

Då efter hvars ens bogd vi til hvaran oss fästa,

Och med klok egen-nit vi derifrån ej gå.

Ebo som blir dervid, den jag ock dygdig tror,

Til dess I låren mig, hvad annat dygd kan heta,

Ån göra all sin plikt och sig ej låta reta

Af skadlig kitslighet, som i naturen bor.

Jag nöjer mig dermed och tilstår utan blygd,

Jag skulle tro mig värd et skamligt iiögfärdslyte,

Om liksom andra svag i våra plikters byte,

Jag öfver mått och vigt sökt plägning af min dygd. Ebo no liksom jag af sådan dygd är vän,

Han spottar åt all vinst, alt eget väl och bästa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/11/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free