Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som Barras genom list af Öfverhet ocb nästa:
Ja, han ej androm gör hvad ej vil has igen.
Då någon mindre klok om egna nitens kall,
Med orätt, konst och lögn, til lycka sig uphäfver,
Den straffet i sig bär han städs i fruktan sväfver,
Och stygges vid sig sjelf, änskönt han undgår fall. Det sällsamt icke är at slike bofvar ses.
Vi äre jo ej mer, men mindre än som änglar,
Som no ibland dem fants en hop högsinte bänglar.
Hvi skulle ibland oss och icke afekrap ges?
Men den, som eger jord och himmel i sin vård,
Han här så väl som der högfärdens vingar stympar,
Förr än den leda last får dela sina ympar Bland alla goda trän uti hans örtegård.
Så har han här tils gjord t, så lär han göra mer, Ocb under skälmars konst lär verlden aldrig sjunka.
Låt dem man bland oss bo, mot svart kan b vitt bäst prunka; Och leda’n til slikt pack vår dygd en öfning ger.
Sen jag skildt från hvar an, klok egen-nit ocb rof, • Jag utan mycket prut förut vil eftergifva,
Det öfver all vår plikt vi skole herrar blifva;
Nar I befrien oss, at ingen ha behof.
Men tils en sådan konst I ned från himlen fådt,
Det mer hos oss ej står, vår plikt att ändra, styra.
Än at två gånger två förhindra göra fyra.
Mån icke vårt behof är pliktens grund och mått?
Så långt som vårt behof no går til tal och vigt,
Så många plikter fins i egna-kärleks lagen,
Ja, b vad dygd, ädelhet I nämna nu behagen,
Jag genast visa vil hon är en nödig plikt.
Hvad jag ger och bor ha, ej städse följas åt»
Jag tarfvar mycket sjelf, som aldrig jag betalar.
Har får jag rätt dertil? Jo, andra jag hugsvalar.
Tro icke att all plikt bör växlas som en plåt.
Om nu mitt eget väl ger alla plikter lif,
Om samma väl jag vil i all min lifstid njuta,
Så kan ej för dess slut jag mina plikter sluta,
Och eget väl ej tas för dygdens mordeknif.
Jag skulle glädja mig, mer än en lycklig brud,
Det skulle för alt folk bli en behaglig lisa,
Om I med tydlighet förmådden oss bevisa,
Det skaparns kärlek är naturens första bud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
