Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om hvnd hon har år värdt at fasta alt ehrt hopp, Och om ey heooes vett år olikt med dess kropp. Om detta alt i ehr ehr vordnad k åns uplifva,
Då können I med skål i hennes våld ehr gifva Och såja med en ton, som vitnar eld och tro:
Det år giordt, jag år kår; fAr vål min frihets ro!
Man liar och ey behof kring Astrilds lånder svåfva, A t söka slike up, som våre suckar kräfva,
Och som i likhet gå med sielfva Astrilds mor.
Den dehl af könet vist långt bort jo icke bor.
En jågare ger acht, hvar djoret löpa plågar,
En tråtebrnr sig lår hofråttena dör och vägar,
De goda viners land vet fyllhund, som e» präst,
Den kär är, veta bör, hvar könet samlas måst Det ges ock någre rom,’ som främja kärleksdrifter, Dantz, skådespel, concert bli månge hiertans grifter, Skönheter hundratahls der söka hvar om an Bland tusend trålars hop at få en öfverman.
Ett menlöst tidsfördrif tycks dem der sammankalla, Men Astrild uti mjug har måst der at befalla;
Til ledsvän honom ta*n och söken blsnd hans tropp, Den ehr behagar måst, fast hon ger minsta hopp.
Jag färgen på dess hår nu ieke föreskrifver,
Ey heller hvilcken växt det största tyeket gifver,
Eli om ett ögas glantz är mehr än kärlighet;
Stor sak, det är alt et, om hon ehr röra vet All smak är icke lik, man går dit som han rycker, En sådan bisterhet sjelf Venus ey förtycker,
En sömnig fägrings pracht jag ofta hafver sedt Utstickas af en ful med hurtighet och vett
Et vabl är altid godt, när den det giort, det gillar, Naturen i dess fehl ibland sig lykligt villar;
Hvad bon sig bar försedt i Ninons ögonpar,
Är just det, hvarför måst så kär man Ninon har. En irring af den art så kärlig upsyn gifver,
At hvem hon råkar på, han öfverrumplad blifver;
A t se rätt ända fram är måst de skönas sed,
Men ännu fägre är, som Ninon, see på sned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
