- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 11. En svensk fånge i Simbirsk ; And. Rydelius ; Harald Oxe ; Germund, Carl Gustaf och Carl Wilhelm Cederhjelm /
154

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Andra sången.

Den konsten sälsynt ar, och den som såtast brinner, År icke altid den, som bäst der i sig finner,

Ey nog at vara kär, var* hurtig, qvick och sond;

At älska är en drift, behaga är et pund.

Hon af naturen fås, och en så lyklig gåfva Bör man ey uti sig i linde låta såfva,

Hon flitigt pröfvas bor, liksom man gör med gull, Och plöyas, harfvas op liksom en fruchtbar mull. Den konsten fattas kan uti en säker lära;

Ovidius bar först djerfts henne at frambära,

Jag tyder ot hans text, och bvar en skylle sig,

Som ey ger acht och tror, han talar genom mig«

I ålsken, och ehr siäl i gråt och suckars snara Ey annan längtan har, än at sitt qvabl förklara;

Men i så lag-grant värck år lycklig, den som vet, At sådant första gång bör ske med varsamhet.

Den yttras ey med munn, et annat tungmål gifvesj Af hvilket könet mer intages, lockas, drifves,

En viss tjenstacbtighet, som ey förty ekas må, Betecknar utan ord, b vad hiertat syftar på.

8i såleds bör man först sin kärlek låta lysa,

En större dristigbet tycks liten vördnad bysa;

Ney, återhåld behöfs, och den sig störta vet,

Som genast börjar på med öpen talsambet.

Men när som suck och gråt i Tyrsis bröst uprinna, Och han ey dristar sig det säya för Corinna,

När omsorg, vördnad, tjenst, mehr än för annat folck, För henne uti alt år hjertata enda tolck-.

Hon snart det varse blir och til medynkan böyes,

Af kärlek föga mer, än at han icke röyes;

Ja, bon besluter sig til tacksamhet och lön För hans förtegenhet, hans suckan, eld och bön.

För honom låter hon et vänligt tycke märeka,

Som någon dristighet i honom börjar våreka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/11/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free