Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kommer, löper, går, sig vänder, aldrig stannar, Han ropar dräng på dräng och sedan pigan bannar; At dömma af hans trip, hans oro och besvär,
Man skalle nästan tro han verldens styrman är.
En an, som ännu mehr tit kostnad bafver leda, Behöfver åhr och dag en måltid at tilreda;
Der öfver skryter han för utk hvart ögnablick,
Och sidst blir intet af ell sker det utan skick.
En länge väntad lust förminskas, då hon dröyer;
Men ofönpodligbet et oöyes känsla höyer;
När Pbil is någon st äde til at spatzera res,
En artig afton vard bör oförraodlig ses.
Hon , som ej vet deraf, förundrar sig ey ringa At finna bordet dukt och höra spelen klinga;
Med det alt blandar sig skrat, löyligt snak och sång, Så at fem siiinen der förnöyes på en gång.
Den, som at lefva lärt, så artigt vet sig täncka,
A t han ger acht på alt och sy os på intet täncka,
Man aldrig honom ser ifråu sin P hil is gå,
Hans enda omsorg är, at hon sig roa må.
Om genom någon skänck, som kan mot henne svara, Hans bjerta söker sig för henne uppenbara,
Han ser väl att han blef försmådd med billig skam, Om han sin gåfva böd liksom drikspengar fram.
Hvad gör han? Jo hans guld i annan skapnad stöpes, Och något artigt, rart, derföre våljes, köpes;
Det vore dosa, uhr, ell något annat slikt,
Det så arbetadt är, at guld blir dubbelt rikt Sen med behändighet et vad han skyldig blifver,
Och sin tilredde skänck som verklig skuld framgifver. Den vakm menar då den anta utan brått,
Och hjertat minnes grant hon god betalning fått.
Til Phi 1 is skal man doch sig ey skatskyldig göra Med stor och daglig skänk, som kan en rik förstöra. Hvad heder vara rund en månad eller två Och sen, för all sin tid i fattighusen gå?
Sin del vil Astrild ha, men ey alt b vad man äger, Maneret til at ge, mehr än som skäncken väger;
Et intet, ofta nog, skänkt på et artigt vis,
Förnöyer mycket mehr än skat af högsta pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
