- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 11. En svensk fånge i Simbirsk ; And. Rydelius ; Harald Oxe ; Germund, Carl Gustaf och Carl Wilhelm Cederhjelm /
165

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

All skänck välkommen är, alt aom til gifvarna lycka, Dea8 brak kaa fagaad ge och anga åren smycka.

Af Damon tager man behagligt mot et får,

En kryd-qvast af en an, en aparf af Lucidor.

Men löyligt akulle den i kärlek Big åt bära,

Som ville åt en mö en vacker plit förära,

Elf ock, aom redan giort en förre tidera tok,

En 8tor och väl beprydd latiniak schole-bok.

Den karl ey ajelf bar loat en bond-brud atädae vara, Han all onödig pracht kan utan saknad apara;

Med kon8tig vårdslöshet och en hel släter drächt Hana tycke minskaa ey, men blir än mera täckt

Men ey från renlighet man nånsin bör förföras,

Med hennea enda hjelp kan lycklig kärlek göras,

Ocb med all an1 förtjenst man ofta hafver sed t,

Det otan hennes amyck alt fins osmak ligt % ledt För alt ting bör bvar en ey hvad han är förgäta,

På det at i sitt stånd han ståndets lag må aäta;

Af op- och nedvändt vahl na mycket ofta fina,

En prins, aom borgarn klädd, och borgarn som en prins. Fast braket ati alt sig mycket ofta skiftar,

Man altid lyda akal den nya lag, det stiftar;

Oachtadt hela land aå alfvarsamme gea,

At ati deras drächt ey någon ändring aes.

Ja, samma snitt ocb vidd et arf man der kan kalla,

Til sone-sonens aon, far-faderns råckar falla,

Alt brak, som de det fåt, at stamfarn nti drächt,

Som et fidei-commiss, går til hans sidsta slächt.

Til sådan vördaamhet oss gammal sed ey drager,

Ja mer et bruk är nytt, ja mera det behager,

Har, som det föds och dör, en åbrstid ofta mins,

Det löser sjelf sig af och altid yngre fins.

Så ofta som det sig i annan skapnad döljer,

Så ofta omakapt tycks den, som dess nyhet följer.

Hvem som behaga vil, han lyde alla brak, Men den i synnerhet, som är af kärlek aiuk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/11/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free