Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han med gladlynt man i blodig pantzar gick, Han hvars mans frögde-rop och Bruti bierta fick.
Alt anser brödren som sin egen skam med smärta, Hvaraf ett afvundsfrö sig rotar i hans hierta,
Då Titus utan hat och högmod stigit dit,
Hvar han ey brännas kan af något afvundsnit.
Han ur sin seger-vagn åt brödren handen räckte,
Hans ähros skiähra stråhl Tibrini ilska väckte.
Jag detta tog i acht, jag honörn minte på,
Hvad större åhra han i envålds-hof kund* få.
I Tarquins egit namn jag stora löften giorde:
Hvad näst en krona var, för sig han vänta borde.
Han rördes, blinder blef, han hör oss aldels til.
Ach, herre, framför alt med er han tala vill.
Aron.
Mån han Quirini port kan lemna oss i händer?
Messala.
Där håller Titus Vacht, hvars dygd ert öde vänder.
Den dygd som hindrat har er seger i sitt lopp,
På den sin hielpe-gud har Rom sitt enda hopp,
Til någon storm må I i faran er ey häfva,
Med honom vinna de, men utan honom bäfva.
A ron.
När ett borgmästerskap hans hierta kan inta*,
Skull han med nöje ey den höghet vilja ha At få med Tullia en kunga-crona bära?
Messala.
Hans dygd slik tanckar flyr, som fläck nppå sin äbra.
Aron.
Han är ju henne kiär?
M essala.
Hans kierlek växer mer, Som palmträd utaf tvång, när man det trycker ner. Han kysser dottrens fiät, när han mot fadren strider, När mun och tunga qväfs, hans tysta eld mer svider;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
