Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intagen af sin fars historiskt-antiqvariska åsigter, trodde
Rudbeck sig i Lappland hafva gjort en stor upptäckt. Han
tyckte sig nämligen finna en afgörande likhet emellan det
lappska och de otientaliska språken. Detta ingaf honom
den öfvertygelsen, att Japhet och hans soner kort efter
syndafloden befolkat Sverige och att lapparne från dem
härstammade. For att häruti åstadkomma bevisning, blef
en vidsträckt språk- och historieforskning nödvändig, och
för detta ändamål berättas han utom andra källor hafva
genomläst bibeln tre gånger på hebräiska, tio gånger på
svenska och fem gåoger på andra europeiska språk.
Härigenom leddes han in i en språkforskning, som nu upptog
hans mesta tid, och frukten deraf blef ett Lexicon
Harma-mcum öfver Asiens och Europas språk,’ som i tio
hand-skrifna digra qvartband förvaras på universitetsbibliotheket
härstädes. Så bortslösade den kraftfulle mannen sin bästa
tid på ett arbete, som blef alldeles onyttigt och om hvars
innehåll ingen veterligen tagit kännedom mer än de fyra
studenter, som i många år arbetade derpå såsom
renskrif-vare. Hade han i stället fortsatt de naturalhistoriska
studierna, som han i ungdomen öfvade med så stor framgång,
skulle han måhända hafva delat ära och rykte med Linné,
åt hvilken han redan 1728 öfverlemnade att uppehålla
denna del af sin profession. Under senare tiden utgaf
han dock med biträde af doktor Holtzman en beskrifning
om foglar och skridfä i Norden med illuminerade figurer,
om hvilka Linné säger att de äro "oförlikneligen väl
ritade". Medicinen hade både far och son Rudbeck
betraktat såsom bisak, och vid professor Drossanders död 1696
upphörde äfven tills vidare medicinens studium vid Sveriges
förnämsta högskola. Då pesten härjade 1710, fans ingen,
som kunde vårda de smittade, och konsistorium klagade,
"att det nu icke mer var som i Hoffvenii tid, då många
capabla medicinæ studiosi voro att tillgå." Af bländande
antiqvariska irrsken lockades Rudbeck d. ä. från de
äm-neu, som hörde till hans profession, och sonen följde
troget hans fotspår; till karakteren var han honom dock olik:
fridsam välmenande och vänfast, skotte han helst egna
gö-romål och lefde i god sämja med kamraterna, dem han
efter behag låt styra i konsistorium. Hade än sonen icke
kommit i full besittning af faderns genialitet, omfattande
snille och stora ande, så upprätthöll han dock i ofördunk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
