Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur fåfängt är det då sin hjerna bär besvära
Med ting, som himmelsk ä ocb ha en himmelsk ähra,
Emedan vi med platz, hvad jordiskt är, förstå,
Det våra ögon se och fotter träda på?
Må vi ey qvida då, som gladdes så i våras
At jubel-festen vår, och tänkte ey at dåras
Utaf en sorgse gök, som sedan guckat ut
Och giort på al vår ro et svårt och sorglikt slut?
Ty ach, ach ve! här hörs en sorg, en gråt, en jämmer,
Som går oss alla an ocb allas biertan klemmer.
Ulrika är ey mer! Elnora är sin kos,
Den nordske konungs skat, al Sverjes lof och ros!
Så gå de dagar bort med sorg, med ve och qvida,
På hvilka man docb plär i skog och engar vida
Ha hiertans ro och lust, så af den darrand säf,
När vädret säfligt blås, som af vår lärkas näf.
Men nu! man märker ey de liufve nätter-galer
I skogar, lundar oeh de stora herrars saler.
Ey kutrar orren mer, ey ock den kiäder-top,
Ja, sielf Aurora går ey nu så härlig op.
Vår gula svenska hörs ey mer med siskan gröna,
Men vipan skrikit nog: du Typh, gif hijt min sköna.
Det masta som man kör, är sorglikt måse-skrik;
Bland dem och svanen har stämt in til detta lik-
Ja, ufven klagar än, och uglan med sit buhu,
Samt flere sorge-diur, som sörja högt sit hufvu,
En kongens fogel skön, som sungit sit far-väl,
Och i sin bästa sång giet up bå lif och siäl.
Ey slår nån bofink an, ey tor nån taltrast tala,
Ey visar sig och mer den ädla sommar-svala:
I ty des prydna är al röfvad med en hast,
Et gyllend äple skönt, som sat vid kronan fast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
