Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det Herkol icke nu har varit kar at rofva,
Ehuru vidt han och kring jorden kunnat ströfva:
Ty det som saknas, var för androm alt för högt.
Och ingen bättre tiänt, än den soro det hbr sökt;
Vår store Carl, som fåt b vad himmeln honom gifvit,
Et kåstbart smycke, som docb nu ur kronan skridit,
Och der et mörker, samt en märklig sakna giort,
I ty det var af vigt och värde mer än stort.
Det var en pärla, som ey kunde nog värderas,
Ey eller af nån an, än sådan konung bäras,
Som uti Norden väl sielf nordisk henne fåt,
Men docb i sken och glantz vidt öfver andra gåt.
I Österländren bar man mången pärla funnit,
Men aldrig någon som til dennes glantz har hunnit,
Och med så mången färg bar spelt så klar och häll,
At man des veder-sken sedt öfver alla fiäll.
En pärla, som i gull ey kunde längre sitta,
Men måtte högre up ur sielfva solen titta.
Stor saknad för vårt land! i ty hon nu gå ner,
Och efter denna dag få vi ey se den mer.
År det ey orsak nog at inga foglar qvitra,
Och Sigur vågar ey at spela på sin citra,
Ocb at 8iörånen så forsk rakte bryta af
Sin liufve sommar-sång och qvida i sit haf?
Ja, Merkur står ey til, at Juno mer vil komma,
Ey eller höres stort af Fäon med sin blomma.
Det talar ingen om, hvad Venus mera gör,
Och om Cupido i sit pile-koger rör.
Hvad höres då? Et ve, et ve, som ey kan ändas,
Så länge jorden står, ocb jord til jord lär vändas.
Ty altid saknas den som kongen var så tro,
De sinas högsta tröst, al Svia barnas ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
