Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty är alt tyst och dödt: alenast sorg och klagan,
Och svare sorge-liud, de höras mer än slagan.
Hvem skal man skylla då, än dig, o Atropos!
Bland dina systrar värst, en grymmer döds bråfoss?
Hvad Clotho lagt uppå och Lachesis bar spunnit,
Var ey så vida än, at det til slan har hunnit:
De gåfvo sig väl tid och voro ey så brå;
Men du, du Atropos! var den som dref uppå.
För bittidt skar du af den trå, du ey lärt spinna,
Der du doch töfva bordt, och först den låtit tvinna,
Och så tilbaka gå och snos, så länge som
Den sielf har lupit af, och sländan blifvit tom.
Men sij, bon är ey half; de norner ä doch borta,
Som varit ense oro des balfva längd at korta.
Hvad står til giöra då? Om man dem ropa vil
At knytan hop igen, ha de ey makt der til.
Ty hvad som slutit är med högsta Gudens minne,
Det måste för sig gå, så ute såsom inne.
Det ser man nog är skedt, ach ve! i Baldurs hus,
Der Odder blinde nu fåt giöma bort et lius,
Et lius, som Sverje lyst i treton hela vintrar,
Och lär än lysa städs i himmeln, der det glintrar;
Et lius, hvars like ey på Heligs-ön bar ståt,
Från första tiden hon det helga namnet fåt;
Et lius, som för oss lyst i kyskhet, dygd och heder,
I vijshet och förstånd, samt alla vackra seder;
Et lius, som nyligt har i Glisis-vall gåt ner,
Men stiger åter up at lysa dubbelt mer;
Et lius, som har tändt up siu mindre lius: af samma
A trenne än hos oss, men fyra hos sin mamma;
Der komma de ihop at giöra stiernor siu,
I dygdens Carlevagn, som drifves af hans frn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
