Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än mer! Dianas kropp är blifven nu er måna,
Det skiedde när som I sist mente henne dåna.
Så blek som hon då var, så klar är nu des hy,
Det I kun sielfve se på tunglet af des ny.
En timma förn jag gick uti min rosen-kammar,
Fick Venus åtta slag af Martis grymma hammar,
Att det i bergen gall, och då blef Nanna död,
Men steg ocb för mig up en stund på himmeln röd.
Det skiedde som han sa: Hon lät sig straxt där visa,
Ocb ville så vår sorg här nedre gierna lisa:
Ty sörja vi at bär sku skiljas kropp och siäl;
Så må vi glädjas och, när bägge ä så väl.
Där sitter hon nu skön, och glimmar såsom solen,
Nu tar hon til, nu af, uti sit sken mot jolen,
Och visar med sin bogt alt huru natten går,
Ocb hvad det lida vill, och när man dager får.
Så är nu den planet til sina åter skriden,
Som där ey hafver syntz den hela långa tiden»
Ja, kommer man hit fram, I stierne-kloke män,
Så skolen I få se det liuset lysa än
Ibland de andra på chrystalle-hafvet klara,
Som där ey var i fiol, men vill nu städs där vara.
Ty må I komma hog, så ofta I det se,
A t I den vordna, som I henne bören, gie.
En måna blef des kropp, hvars siäl en sool har vurit,
Ty hon och haft det namn som sielfva solen burit,
Et namn som tiente väl, och dygden länge sökt,
Men hon för alla fått, som sielfva dygden ökt.
Är hälios ey sool, som Graji det ut-tyda
Af helä, skien och glänts, och lär på svenska lyda
En ell, som solen är; när rummet lägs der till,
Blir El eno ra straxt den sool oss lysa vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
