Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stor var kong Carol ju, när Dyna honom forde
En seger-herre til the saxer, som han korde
Uhr theras fördel, från hin sidon samma ström,
I pantzar kladde helt, til evigt Carls beröm.
Ja ryssen rusar til med mer än siutitusen,
(Som ifrån Cobron sig har strakt til Kåkenhusen,)
Och skulle hålla tå kong August ryggen fast;
Men bastet brast uthaf hos bägge rätt i hast.
Ty Herren, som väl såg, hvad trolöst folk the vore,
Som emot ed och tro bed rogo Carl then store,
Lät tyske August nu betala thet rätt fort,
För han then välskas hiul och fred ej hullit stort.
Stor var kong Carol och en makalöser hielte.
När han vid Clisco med en liten magt nog fålte
The måoga tusen af the gamla saxars slag,
Som tapprast vara skal af tyskar än i dag.
Stor måtte Polen ju vår store Carl och göra,
Som sielf thes äfentyr fått undersamma höra.
Lithoven med förlust än vitnar, huru han
Cossaker, slaver och kalmucker öfer-van.
Stort var, ja alt för stort och så bos Carol thetta,
En tog han kronan af, på en fick han en sätta:
Oss står thet intet an, at säga mer här om.
Alt nog, then senre föll; then förre åter kom.
Ja stor och makalös kong Carl til Saxen tågar,
Hälst när sielf femte han sig in i Dresden vågar.
Ett prof af tro, som knapt af efter-verden tros,
Men bör dock stå kong Carl til evigt lof och ros.
Hvad mera stort ther händt, the sielfe måge skrifa:
Alt öfer mit förstånd jag låter gärna blifa.
Men thet är vist ocb sant, Carl tå förskräcklig var
För hela veriden; mer, om han ther blifit qvar.
XII: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
