Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXV.
I forna tijder har en Daniel kastat blifvit
1 lejonkulan ned, men oskadd sluppit opp:
Nu har en Daniel sig uti en Ström begifvit
At sl&ckla uth den eld, som brinner i dess kropp.
Hvilket sannades,
då
kongl. maj:tz trotienare ocb land-ran tmåstare
uti Södermanland,
ehreborne och vålbetrodde,
Herr D&iiel Westerliag
samt
ehreborne och djgderijke jungfru,
Jungfru Anna Brita StrÖM
slöto med hvarannan ett förnöijeligit echtenskaps förbund
uti Stockholm den 3 Aprill 1704.
Så måste det gåå fram, hvad him’leu vill befrämia,
Så måste eder eld i strömmen finna boot,
Herr brudgum, ty Gud kan alf menskiors sinnen tåraia,
Hvad han beslutit bar, kan ingen ståå emot
I veet, så väl som jag, bvad som ebr nampne lijdit,
Tå han bland leyons boop oskyldigt kastat blef.
Men huru har det väl i mångens hierta svijdit,
När ban heel oskadd opp ubr leyonkulan klef?
Jag trpr, at I ock har som andre måst förfara
Uti ebr ensamhet, bvad som det kåster på,
Enär en sinnad är sig med en vän at para,
Den ena råder till, den andra råder frå.
Man måst* då det ibland fåå spörja, see och höra,
Som mehra bijter in, än någon leyontand,
Ty den allenast må på kroppen skada giöra,
Som moot eens sinnes sår förliknas icke kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
